Anders Bauer, Strängnäs, har avlidit i en ålder av 85 år. Närmast sörjande är sönerna Jonas och Patrik Bauer.
Hans anfader i Sverige, skepparen Jochum Bauer kom från Tyskland till Ystad år 1748. Grunden lades till en berömd läkar- och juristsläkt, som var bland annat med och byggde upp Malmö Allmänna Sjukhus (Fritz Bauer) och svensk ortopedi med världsrykte.
Anders tog en annan väg till ett spännande yrke; han var vetgirig och debattlysten, blev journalist, anställdes år 1957 av SVT. Svenska tv-tittare blev bekanta med hans namn och ansikte på Sportkanalen i tv-rutan till en bit in på 1960-talet. Alla som befinner sig i seniorålder nu minns den bildsköne ynglingen i rutan. Han blev själv en aktiv sportsman med egna färdigheter, bland annat i orientering, och i skidåkning av olika slag. Han banade väg för egna barnens och barnbarnens karriärer inom svensk sport. Tillsammans med sin charmerande hustru Gunilla flyttade han till Strängnäs år 1989, efter en framgångsrik karriär som sjukhusdirektör i Sollefteå, chefredaktör för tidningenArbetarbladet i Gävle, och olika statliga utredningsuppdrag, bland annat vid Statskontoret. Hustrun Gunilla lämnade oss i stor saknad för ett år sedan av sjukdomsskäl.
Gunilla och Anders har varit ett mycket respekterat par, som alla ville umgås med i deras outtröttliga kraft av glädjespridning, entusiasm, altruism och engagemang för olika sociala aktiviteter inom vitt skilda områden; i golfklubben, i Europaskolan, i bridgeklubben och det fria sportsliga utelivet i skog och mark, i samhällsdebatten, och inte minst, i sina barns och barnbarns egna framgångsrika sportkarriärer. Anders var orädd att förfäkta sina åsikter, men även stöttande till andras proaktiva satsningar.
Anders är den enda svensk, som jag träffat, som fortfarande för en månad sedan kunde räkna upp de gamla indianska namnen på de tre sjöarna, som ligger praktiskt taget inom staden Madison, i staten Wisconsin, efter hans studietid vid Universitetet omkring 1960. Vi delade också intresset för Wisconsin sedan dess, fick jag vetskap om då vi träffades första gången 1989.
Gemenskapen med Anders inom alla tänkbara områden av livet har varit full av mänsklig värme, generositet, och dessutom oändlig i omfattning, från filosofiska resonemang, grammatikuttryck, till svampplockning, båtturer, skridskoåkning, Vasaloppet och Sörmlandsleden.
De av oss som har haft Anders (och tidigare även Gunilla) som goda vänner, behöver egentligen inte så många andra vänner. De hade famnen full av allt gott. Vi är många, som saknar vännerna Gunilla och Anders.
Bo Mikaelsson