Åsa dog oväntat i akut sjukdom i samband med att hon skulle bistå med hjälp vid en olycka på juldagen. Sådan var Åsa, alltid full av engagemang med fokus framåt och på andra.
Åsa är född och uppvxen i Eskilstuna. Hon studerade till läkare i Uppsala, och specialiserade sig till barnläkare vid Akademiska barnsjukhuset. Hon disputerade år 2009. Forskargärningen fortgick hela arbetslivet. Parallellt med otaliga arbetspass inom akutpediatriken engagerade Åsa sig i utbildningsfrågor. Som nybliven barnläkare var hon kursamanuens på läkarprogrammet.
Därefter fokuserade hon på specialiseringstjänstgöringen (ST), först som ST-studierektor på barnkliniken och sedan centralt på Akademiska som biträdande övergripande ST-studierektor. Åsa levde som hon lärde, och handledde och föreläste ofta. Hon hade ett imponerande minne för formalia och kunde Socialstyrelsens ST-föreskrifter på sina fem fingrar.
Åsa var involverad i ST-utbildningen även nationellt. Hon initierade tillsammans med studierektorer i sjukvårdsregionen en återkommande specialistskrivning. Hon var ledamot i barnläkarföreningens (BLF) utbildningsutskott innan hon tog över ordförandeposten år 2021.
Hon utvärderade utbildningskvalitén på barnklinikerna som SPUR-inspektör, och deltog i kvalitetssäkring av kurser för läkare som representant i SPUREX. Åsa hade ett enormt nätverk inom barnläkar-Sverige, och knöt många vänskapsband. Detta blev särskilt tydligt vid den årliga konferensen ”Barnveckan”. Kramar och glada tillrop från alla håll.
Som kollega var Åsa oerhört omtänksam. Hon höll koll på hur alla mådde och tog sig alltid tid för en pratstund. Hon undersökte våra sjuka barn när vi, som oroliga föräldrar, behövde en bedömning av en trygg kollega. Åsa kom med kassar med välvikta barnkläder som våra barn fick ärva av hennes. Hon samlade för gåvor och ordnade uppvaktningar.
Åsa bemötte sjuka barn och närstående på ett fantastiskt vis och duckade aldrig för svåra situationer. Hon bar familjer genom kritiska skeden och var alltid beredd att stödja kollegerna. ”Ring mig närsomhelst! Jag kan komma in i natt om det behövs, jag bor så nära!” På Åsas skrivbord ligger diplom för uppskattade ST-handledarinsatser, pris till ”Bästa handledaren” från studenter och tackkort från familjer.
De värdefullaste dokumenten för Åsa - konstnärliga alster från hennes egna älskade barn - ryms också där förstås. Våra tankar går till dem.