Till minne av Irene Ala-Jukuri

Irene Ala-Jukuri finns inte längre hos oss. Vi som här vill dela vår saknad och kärlek arbetar i två organisationer som Irene nog har kunnat kalla för sina likväl som våra organisationer vill kalla henne för vår.  

Vi börjar i basen och det är förstås Torshälla. Västgötskan Irene flyttade dit efter några år i Strängnästrakten och Ostra Knall. I Torshälla Finska Förening (ToFF) började hon 1988 som ledare i finsk folkdans för de yngsta. Gradvis tog hon sig an allt fler åldersgrupper. År 1995 blev hon i Finland diplomerad folkdanspedagog.

Irene breddade sitt engagemang än mer: Mångårig styrelseledamot från 1990, flera år som kassör och inte minst drivande i alla kommittéer och arbetsgrupper. Festivalen Torshälla Dansar och Spelar, den finska midsommarfesten och julmarknaden blev snabbt beroende av idésprutan och energiknippet Irene.

Hennes betydelse för ToFF går inte att överskatta med mycket kompetens, många kontakter och aldrig rädd för att pröva något nytt. Bakom fanns det viktigaste av allt: Irene var rak, pålitlig, varmhjärtad, alltid redo att hjälpa till. Hon var en vän.

Men det brinner ett ljus för Irene även i Stockholm. Det står på Stallet, scenen för folk- och världsmusik. Som mångårig styrelseledamot för Stallets huvudman, Riksförbundet för Folkmusik och Dans (RFoD) och ordförande 2018-2020 var hon en klippa att luta sig emot. Alltid redo att byta ut överdrivet teoretiserande snack till praktisk handling och aldrig rädd för att göra det som krävdes för att komma framåt.

Irene var sverigefinska. I hela hennes gärning fanns det starka bandet mellan hennes två länder närvarande. Hon var en brygga mellan svenskar och finländare i Torshälla och Eskilstuna. Hon var en brygga mellan Sveriges och Finlands folkmusik- och folkdansliv, den som ordnade spelningar och byggde kontakter. På musikfärjan Folklandia har många svenska band fått möta finska musiker, bokare och arrangörer.

Ett gemensamt kiitos och tack till Irene för den hon var och den hon förblir i våra minnen!