Till minne av Martin Vellinga

Martin Vellinga har avlidit. Hans tre döttrar minns honom med värme.

Martin Vellinga har avlidit. Hans tre döttrar minns honom med värme.

Foto: Privat

Minnesord2024-08-24 06:00

Martin Vellinga, Stockholm, har avlidit i en ålder av 96 år. Närmast anhöriga är hans tre döttrar, Li, Annika och Barbro med familjer.

Vår älskade pappa somnade in i sitt rum på Danvikshem. Efter ett långt rikt liv var han så ”klar” med att fortsätta leva. Han ville bara i lugn och ro få börja sin resa mot livets slut.

Hans sista sommar var, trots allt, en fin tid med oss döttrar som turades om att vara vid hans sida.

Martin föddes i staden Pekalongan i Indonesien. Där levde han tillsammans med sina fyra syskon och föräldrar. Hans pappa arbetade för den holländska administrationen som på den tiden styrde landet.

När Martin var fem år reste familjen till Holland där hans pappa skulle vidareutbilda sig för att sedan återvända till Indonesien. Men på grund av att hans far dog i en hjärtinfarkt och hans mor hamnade på mentalsjukhus när hon försökte ta sitt liv blev de kvar i Holland.

En sjuksköterska tog hand om de fem barnen, hon kom att bli deras fostermor. Samtidigt hade Andra världskriget brutit ut i Europa. Under de första åren märkte Martin inte så mycket av kriget men fick så småningom inte fortsätta skolan, utan fick hjälpa till med att skaffa mat till familjen. Han kunde vara borta i flera dagar.

Martins fostermor engagerade sig i att hjälpa judar som flydde nazismen. När Tyskland ockuperade Holland upplät hon rum för en judisk familj.

1948 liftade Martin till Schweiz och sedan vidare till Sverige där han kom att jobba på diverse arbetsplatser som sedan ledde till Stockholm stads restaurangskola, med jobb på bland annat Strand Hotel, Solliden och Operakällaren i Stockholm.

Sommaren 1954 fick Martin jobb på Abisko fjällhotell, där träffade han vår mamma, Sigridur från Island. Tillsammans skapade de ett liv där vår mamma var hemma med oss barn och vår pappa jobbade i låsbranchen som marknadschef på Yale och senare FAS.

Vi fick så mycket av våra föräldrar och är så tacksamma för den tid vi har fått tillsammans. Vår mamma gick bort för fyra år sedan och nu vår pappa. Men kvar finns alla minnen, bilder och vår gemensamma historia.

Tack för allt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!