Sören Karlsson (till vänster) och Hans-Gunnar Karlsson.
Som "äldsten" i den till antalet 18 förhoppningsfulla 15-16-åriga ungdomar som bildade Bollklubben Sport den 1 april 1963 ledde han truppen på dess första fotbollsresa, till Gotland denna sommar. Även fortsättningsvis var han något av en pappa för oss ynglingar och det skulle bli många äventyr och fler resor – inom och utom landet – under årens lopp.
Hans-Gunnar som för övrigt kom på namnet BK Sport, som klippt och skuret för vår kamratförening, valdes omgående till kassör, en syssla som han skötte klanderfritt och helt ideellt på sin fritid under 50 (!) år. Han var tidvis även kassör i flera sektionsstyrelser och innehade många andra poster i en aktiv förening där "ingenting var omöjligt".
Med i Verkställande utskott och ordförande i Ekonomisk kommitté – sedermera Marknadskommitté – under många år samt ett otal tillfälliga kommittéer såsom byggnadskommitté vid tillkomsten av eget klubbhus 1985. Hans-Gunnar spelade aktivt i föreningens B-lag under 60- och 70-talet och var även B-lagledare i flera omgångar. Distriktsdomare i fotboll 1966-1978.
Under alla år var Hans-Gunnar lotteriföreståndare och under de dryga 30 år föreningen arrangerade drive-in-bingo tillsammans med Kvicksunds SK var han huvudansvarig och missade knappast någon spelomgång. Hans-Gunnar sågs också mycket ofta som lottförsäljare ute på stan och vid några av de lottstånd som föreningen disponerat i varuhus etcetera. Eller som jordgubbsförsäljare och julgransförsäljare med mera. Här var det oftast inte fråga om några 2-3-timmarspass, utan "heltid" under helger och efter pensioneringen. Hans-Gunnar var även ansvarig och konferencier vid föreningens julmarknader i Folkets Hus, valborgsmässofirande och midsommarfester i Vilsta med mera. Listan kan göras ännu längre.
Hans-Gunnars insatser för sin förening, ungdomen och idrotten kan inte nog värdesättas och understrykas.
Minnen: Hans-Gunnar ställde upp. Och fick ibland städa upp. Som till exempel när undertecknad skällde ut Södermanlands Idrottsförbunds styrelse – med dåvarande ordförande Bosse Ericsson i spetsen – efter noter och smällde igen dörren så att kanslilokalerna på Sörgården skakade. Visserligen befogat men ändå. Hans-Gunnar kom efter larm genast till undsättning och ordningen återställdes. Precis som när en nitisk lotterikontrollant från kommunen ett år hade synpunkter på vår inkomstbringande julmarknad och hotade med stängning. Jag stångade min panna blodig mot byråkratin. Hans-Gunnar slog näven i bordet och hotet eliminerades snabbt.
Strax inför föreningens 20-årsjubileum med 204 inbjudna gäster på Stadshotellet hamnade undertecknad på sjukhus. Hans-Gunnar fick i all hast ta över högtidstalet. "Det gjorde han med den äran", skrev Eskilstuna-Kurirens dåvarande sportchef Hasse Delby och fortsatte: "Talet var både rörande och roande".
En tanke som slår mig är hur många möten/sammanträden Hans-Gunnar deltagit på, i eller för BK Sport. En snabb huvudräkning ger besked om att det måste röra sig om mellan 4 000-5 000 (!) under sina år som idrottens och ungdomens tjänare. Detta under lång tid med ett krävande och intensivt arbete som journalist på tidningen Folket.
Hans-Gunnar belönades genom åren välförtjänt med flera höga utmärkelser från såväl Södermanlands Idrottsförbund, Riksidrottsförbundet, Södermanlands Fotbollförbund och Svenska Fotbollförbundet. Till de allra förnämsta hörde RF:s förtjänsttecken i guld samt Eskilsstatyetten.
Saknaden av en älskad bror, hängiven BK Sport-medarbetare och trogen vän är stor. Må du nu vila i frid, Hans-Gunnar.
