Har känt Mona sedan mitten på 70-talet. Dels från vårt arbete i kommunen. Dels för vårt engagemang i Eskilstuna Naturskyddsförening.
Mona var en hängiven naturmänniska som hade vänner överallt och som ville påverka beslutsfattarna både i den offentliga debatten som i föreningslivet. När hon ansåg att naturintressena inte prioriterades använde hon kraftord som ”jag blir så förbannad” eller ”jag blir så jävla arg”.
Hon var mycket engagerad i Hedlandets Naturreservat som ägdes av Landstinget Sörmland och senare av Sveaskog. Hon var en av mina allra bästa vänner och jag led mycket då jag såg henne tyna bort på slutet.
Vi gjorde många resor tillsammans (hennes Ulf och min Christina). Vi besökte bland annat Öland, Västmamland (Hällefors) och Härjedalen. Monas kunskap om vildblommor, lavar och mossor var stort. Oftast behövde hon ingen flora vid artbestämningen men för säkerhets skull tog Ulf med sig Mossbergs stora flora på en vandring i Härjedalen 2007. Den vägde cirka 2 kilo i ryggsäcken.
Mona och Christina med Ulf som backup botaniserade i sluttningarna upp mot Mittåkläppen. Det tog tid och jag väntade troget på den kaffepaus som så småningom väntade.
Christina fotade så mycket hon orkade och cirka 23 fjällblommor finns samlade i ett fotoalbum. Det var i slutet på juli och sluttningarna var rika på vatten. Övrig växtlighet frodades och det var ett enormt sug i naturen.
Vi besökte också Grythyttan och Björskogsnäs där den vackra Guckoskon fanns rikligt. Vid Knuthöjdsmossen häckade en stor koloni av Smålom som också var imponerande.
Vi gjorde även ett besök i Sörlendets naturreservat i Norge. Där bekantade vi oss med polarull (Mona kallade den för blondin på motorcykel) och norsknoppa (min favorit) samt ett antal andra arter med både norska och svenska namn.
Växternas namn var som poesi. Smörboll, klippveronika, kvanne, fjällglim, purpurbräcka, ögontröst och fjällgentiana. Några namn som Mona var väl bekant med.
Tiden med Mona och Ulf var bland de bästa minnena för mig och Christina. Saknaden efter Mona känns tung och hennes kunskap om naturen var ovärderlig. Många i Monas stora kamratkrets kommer att sakna henne för hennes engagemang och kamratskap. Må hon kunna förmedla dessa egenskaper även framledes.