Stefan Hammenbeck, 1954 – 2024
Konstintendenten, hedersdoktorn och författaren Stefan Hammenbeck, Linköping, har avlidit efter en tids sjukdom 69 år gammal. Han sörjs närmast av sina tre yngre syskon Gisela, Thomas och Mimmi samt många vänner, konstnärer och museikollegor.
Han kom inte som ett yrväder och han hade inget höganäskrus om halsen… Till anställningsintervjun på Värmlands Museum i Karlstad kom Stefan Hammenbeck i motorcykelkläder med en tung portfölj i handen. Efter intervjun förstod vi att vi hade mött en person med synnerliga gåvor. Året var 2002 och den 7 januari 2003 började Stefan på Värmlands Museum.
Stefan Hammenbeck föddes 1954 i Eskilstuna som första barnet till Bertil och Lucie Hammenbeck. Redan som ung visade han intresse för historia och under skoltiden arbetade han extra på museerna i Eskilstuna. Han blev student vid S:t Eskils gymnasium och fortsatte sedan sina studier i Lund med koncentration på konstvetenskap. Efter studieåren öppnade han galleri i Linköping men kom sedan att arbeta inom museivärlden med tjänster vid museerna i Linköping, Skövde och Karlstad.
Tidigt ägnade sig Stefan Hammenbeck åt Riksförbundet Sveriges Konstföreningar. Han var en uppskattad föreläsare, berättare och guide. Hans liv omfattade också författarskap. Under sina år på Värmlands Museum utgavs en bok om den värmländske konstnären Stefan Johansson (för övrigt just nu, våren 2024, aktuell med en utställning på Thielska galleriet) i vilken vi samarbetade. Boken hette "Bara tiden och livet förslog", ett citat lånat från konstnären själv. Stefan Hammenbeck stod för huvudparten av de över 200 sidorna.
Stefan var inte bara lärd och bildad, han var en generös och trofast vän. Han fann sin kärlek i Tyskland och till Berlin reste han ofta. Inte bara en gång fick jag gott tyskt matbröd av honom vid hemkomsten. Om Stefan Hammenbeck kan jag använda Karin Larssons avskedsord till sin man Carl: ”Han var en högtidsdag till människa”.