Ulla föddes som enda barn i en officersfamilj i Stockholm. Uppväxten karaktäriserades av många flyttningar när pappa, Gösta Hollström, gjorde officerskarriär vid olika regementen. Således tillbringades barnaåren i Karlsborg och Skövde. Ulla avlade realexamen i Boden. Utbildningen till barnsköterska och examen som barnavårdslärare togs i Uppsala.
Som officersbarn i Norrland fick hon tidigt lära sig åka skidor och rida. Hon var duktig tennisspelare och njöt av friluftsliv.
Kärleken mötte hon i Sollefteå, där hon träffade Helge i samband med armémästerskapen i skidskytte. De gifte sig 1941 i Sollefteå där pappa Gösta då var regementschef. Efter giftermålet flyttade de till Strängnäs där Helge påbörjat sin officersbana vid det nystartade regementet P3. Det rådde krig i världen och Helge var under krigstiden förlagd på olika platser längs Sveriges gränser. Detta skapade en sammanhållning mellan de olika officersfruarna, som stöttade varandra under makarnas långa frånvaro. Denna sammanhållning varade sedan länge och i många fall till långt efter pensioneringen.
1942 föddes första barnet Anders, som följdes av Göran, Lars och Carin, som föddes 1950. Barn och familj tog hela hennes uppmärksamhet under fyrtiotalet och början på femtiotalet. När barnen nått skolåldern upptog Ulla sin karriär som barnavårdslärare på Benninge i Strängnäs och skolor i Hälleforsnäs och Eskilstuna.
Somrarna tillbringades med barnen i Torekov där man hyrde in sig hos en lokal familj. Tiden delades mellan salta bad och deltagande i granngårdens lantbruk. Högtidsstunder var när Ulla fick åka till Båstad och se på tennismatcherna under Båstadsveckan.
Under sextiotalet ville man fira somrarna närmare Strängnäs och efter att ha provat på torp i Flättorp och Edeby fastnade man för Hasselbacken på Fogdö där åtskilliga somrar tillbringats med olika barnbarn i en lång rad.
Intresset för friluftsliv ledde till många resor med barnen till fjällen för skidåkning och camping i tält på sommaren i flera delar av Sverige och Norge. Som officersfru var det också naturligt med ett engagemang i Lottakåren med sin blandning av försvarsverksamhet och socialt arbete med julmarknader och liknande.
Som högerkvinna var Ulla en av de första kvinnliga ledamöterna i Strängnäs stadsfullmäktige där hon fick debattera med en mansdominerad samling politiker.
Ulla var Strängnäs trogen i mer än åttio år och bodde på Storgatan, Regementsgatan, Samtingsgatan och sist Nygatan innan hon i samband med Corona flyttade till Kristinagården, där hon under den fina personalens vård till slut fick stilla somna in. Hon var in i det sista intresserad av vad som hände i staden och slog sig gärna i slang med de Strängnäsbor hon träffade i affären eller ute på stan. Under senare år sågs hon ånga fram med sin rullator på trottoaren eller mitt i gatan om snöröjningen varit bristfällig.
Med Ulla försvinner vår sista representant för den generation som upplevt två världskrig, införandet av kvinnlig rösträtt, bilismen, TV, mobiltelefon och internet. Vi är många som saknar en omtänksam och älskad mamma, svärmor, farmor, mormor, gammelfarmor, gammelmormor, granne och vän.