Uno Zetterlund har lÀmnat oss vid en Älder av 92 Är. För mÄnga av oss Àr Uno en stor del av Eskilstunas socialdemokrati. En bÀrare av dess historia men ocksÄ en central person i den. Unos engagemang strÀckte sig ut över hela landet och han var vida kÀnd. Uno gjorde avtryck genom sin otvungna personlighet och ibland aningens grÀnslösa sÀtt. Uno drog sig inte för att ringa ministrar och partiledare för att sÀga vad han tyckte. De kontaktade i sin tur Àven Uno för att kÀnna av lÀget i partiet.
Uno vĂ€xte upp i HĂ€llbybrunn strax utanför Eskilstuna. Sin sexĂ„riga skolgĂ„ng klarade han av i âRakĂ„sens Högre AllmĂ€nnaâ. Uno hade bra betyg i de flesta Ă€mnen utom i sĂ„ng, vilket förvĂ„nar oss undertecknare dĂ„ det ofta var just Uno som tog ton nĂ€r Internationalen eller annat skulle sjungas.
1943 gick Uno med i den Socialdemokratiska Ungdomsklubben Frihet i HÀllby och som 17-Äring blev han vald till ordförande. DÀr fann Uno den varma gemenskap som finns i de Socialdemokratiska organisationerna, trots ibland hÄrda debatter i sak och personvalsfrÄgor.
Uno verkade Àven tre Är i Stockholm dÀr han var aktiv i SSU-klubben Katarina och det var Àven i huvudstaden han skaffade sig kontakter som senare blev viktiga för arbetarrörelsen i Eskilstuna.
Sommaren 1952 och 1953 blev det studier pÄ arbetarrörelsens folkhögskola Brunnsvik. HÀr trÀffade han Àven sin blivande hustru Cecilia och de följdes dÀrefter Ät genom hela livet.
Mellan Ären 1957 och 1968 var Uno arbetarekommunens ombudsman och senare under mÄnga Är förtroendevald i Eskilstuna kommun. Framför allt kom de sociala frÄgorna att prÀgla hans gÀrning. De mest utsatta mÀnniskor han kom att trÀffa i sitt uppdrag, vÀrnade han om och höll kontakten med ocksÄ pÄ sin fritid. Om han nu hade nÄgon. Han drog sig inte för oortodoxa lösningar för att sÀtta den enskilde frÀmst. SÀkerligen gav de en del huvudvÀrk för kollegorna i parti och politik.
Efter att Uno lÀmnat politiken i kommunen Àgnade han sig Ät de relationer han fÄtt genom livet och hustrun Cecilia sÄklart. Fortsatt var Àven partiarbete prioriterat.
Uno var under mĂ„nga Ă„r ansvarig för Valstugan under valrörelsen dĂ€r han fick möjlighet att prata med alla han kĂ€nde. En klassisk bild av Uno Ă€r ocksĂ„ nĂ€r han med megafonen ledde tĂ„get framĂ„t pĂ„ första maj. Högt skanderande och med en pondus sĂ„ att tĂ„get framstod som större Ă€n det var. Det gĂ€llde att hĂ„lla humöret uppe. Om nĂ„gon deppade över en opinionssiffra var Uno sĂ€llan sen med att dra i gĂ„ng en uppmuntrande sĂ„ng. âDet blir bĂ€ttre och bĂ€ttre dag för dagâ och âJu mer vi Ă€r tillsammansâ, blev klassiker pĂ„ mĂ„nga av arbetarekommunens arrangemang.
Nu finns inte Uno bland oss lÀngre. FÄ mÀnniskor lÀmnar sÄ starka avtryck efter sig som Uno. Vi minns hans engagemang och hans stora hjÀrta för mÀnniskor som hade det svÄrt. Vi minns hans orubbliga tilltro till Socialdemokratin, dess förmÄga och grundlÀggande vÀrderingar.