Olov "Olle" Olsons senare år förmörkades i dubbel bemärkelse av att han förlorade synen förutom av sina andra kroppsliga sjukdomar. Han tvingades av sina handikapp att anlita hemtjänst. Vi vet att han betraktade flera från hemtjänsten som sina vänner.
Efter studentexamen på latinlinjen i Katrineholm följde militärtjänst som radarspanare i Fårösund. Sedan följde studier i historia, litteraturhistoria, nordiska språk och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet. Han återvände till Katrineholm och blev gymnasielärare. Vi kan inte uttala oss om hans förtjänster som lärare men med kännedom om hans ansvarskänsla är vi övertygade om att han fullgjorde sin lärarplikt ytterst förtjänstfullt. Anekdotiskt kan nämnas att han vid en samling i gymnasiet apostroferades av självaste Göran Persson, som hade varit en av hans elever.
Vi var imponerade av hans beläsenhet och har vid otaliga tillfällen berikats av hans beskrivning av romaner och hans detaljkunskap om dessa. Han berättade ofta om dråpliga situationer från sitt liv som lärare, och då inte bara om elever utan även om lärare. Utbildningsdagarnas stormöten tillhörde inte hans favoritsysselsättning.
Han följde samhällsutvecklingen både nationellt och internationellt. Han diskuterade gärna olika politiska frågor och lanserade egna förslag till lösningar av konflikter, som han ville höra våra synpunkter på. Via radions P1 följde han verkligen med utvecklingen i Sverige och världen. Han blev oerhört störd av att Trump kunde väljas till president i USA.
Han var en stor vän av klassisk musik och jazz och hade en imponerande skivsamling, som han med hjälp av vänner och hemtjänst kunde få njuta av. Hans stora hobby var frimärken och över åren skaffade han sig en imponerande frimärkssamling. Denna hobby skänkte honom mycken glädje.
Om det är något vi kan glädjas åt trots förlusten av en god vän är att han inte behövde komma till någon vårdinrättning, något som oroade honom mycket. Som lekkamrat, skolkamrat och granne saknar vi honom och minns honom med stor tacksamhet.