I den stora salen kan besökaren betrakta fotografier av människor, och även några naturbilder. Porträtten är fångade i ögonblicket, och därför uttrycksfulla. Personligheterna träder fram på alla sina olika vis.
– Det är det här jag vill hålla på med, säger Nicklas Andersson medan han visar runt bland fotografierna och berättar om hur de kom till.
Han har fotograferat det han sett, i den stund han valt ut, ofta utan att personerna har varit medvetna om det.
– Jag jobbar mycket "in the moment".
På orgeln står en inramad bild av en kvinna.
– Det är min "masterpiece". Marianne. Den har fått hedersplatsen.
Marianne är liksom Nicklas själv en av de frivilliga som hjälper till i församlingshemmet.
– Måndagar och onsdagar brukar jag vara här och fixa fikat, det är mina dagar.
Tisdagkvällar är det soppkök.
– Senaste gångerna har jag varit den som har fixat soppan. Och det är ingen som har klagat. Det tyckte jag var kul! säger Nicklas och ler.
Han växte upp i Eskilstuna. I Katrineholm har han bott de senaste åren.
En större bostad med ett rum för varje intresse vore inte fel, tycker han. Ett rum för foto, ett för biljard och ett för träning, och så ett par till.
Till församlingshemmet kommer han för att ha något att göra.
– Jag tar mig hit med bussen för att träffa folk och hjälpa till.
Att han nu har en utställning där beror på uppmuntran som han fått.
– Det är min första. Jag har inte vågat – jag är rädd för negativ kritik. Men man ska lyssna på det positiva. Det negativa ska man slänga i ån.
En röst betydde särskilt mycket för att han skulle ta klivet.
– Det var en farbror som hörde av sig, som brukar titta på fotoutställningar. Då fick jag lyftet och tänkte att jag måste fixa det här!
Nu är Nicklas Andersson i gång. Han ser gärna en framtid där han kan ägna sig åt sitt fotograferande.
– Min dröm är att fota för NG, National Geographic, eller Greenpeace.
Utställningen pågår till den 7 oktober.