Hannes "Banjomannen" Anderzén sitter på en stol i snickarboden vid föräldrarnas hem i Nävekvarn. Han river av några eldiga banjoriff.
– Du hör själv, det är ganska stor skillnad på en banjo av bok och en i körsbär. Den här blev jag förresten klar med nu för bara tio minuter sedan. Den är byggd i körsbär.
Vissa samlar frimärken på fritiden, andra spelar innebandy. Ett fåtal som Hannes bygger banjos. Allt började för cirka ett år sedan hemma i pappas verkstad. Då började den första banjon ta form. Nu är 29-åringen inne på sin åttonde skapelse. En omfattande och noggrann procedur. När SN ringer upp för research ursäktar sig Hannes efter några minuter.
– Förlåt, men skulle jag möjligen kunna ringa tillbaka om tio minuter? Jag håller på och bygger och har en limning på gång här.
För tillfället jobbar Hannes på en banjo gjord av ett lönnträd som hans far fällde "någon gång på 70-80 talet."
– Jag älskar banjo jättemycket. Intresset fick jag framför allt när jag studerade fotografi i Kanada. Där är intresset för banjos väldigt stort, säger Hannes Anderzén, som kan bygga ihop en banjo på en vecka om han jobbar "typ 8-20 varje dag."
– Jag sågar upp trädet från grunden men försöker använda så lite maskiner som möjligt och gör det mesta för hand. Halsen formar jag exempelvis för hand. Det handlar om ett gammalt hantverk som ursprungligen kommer från Västafrika. Banjon var från början ett väldigt svart instrument som följde med slavskeppen till Amerika. På 1850-talet fick den formen den har i dag. Sedan har den via Kanada letat sig till Nävekvarn! (skratt.)
Hur stort är banjo i Sverige?
– Det finns en väldigt medveten banjosvär. Men det är inte jättestort. Jag känner faktiskt inte till någon annan som bygger banjos i Sverige, ja knappt någon alls i Europa faktiskt.
Det kan vara läge att tjäna feta cashen då?
– Ja, kanske... Men jag tycker det är kul att experimentera och gör det här mest för eget bruk utan att uppträda eller så. Men jag jobbar med några musiker. De vill ha ett specifikt ljud. Valnöt ger exempelvis ett ljud. Körsbär ett lite alertare och bok lite alertare ljud ändå.
Personligen limmade jag trasiga bandyklubbor som barn och blev euforisk när resultatet blev bra. Hur känns det för dig?
– Ja, det är faktiskt lite så för mig också! Det är en fantastisk känsla när man ser att alla moment har lyckats för det är mycket som kan gå fel.
Till vardags arbetar Hannes annars som fotograf på Etnografiska museet i Stockholm där han bor. Utanför verkstaden sågar pappa Urban upp ett träd som efter minst ett år liggandes på tork är redo att börja formas till en ny banjo.
– Pappa är gammal slöjdlärare. Träarbetet sitter djupt rotat, säger Hannes.
Banjokännande kollegor tyckte jag skulle fråga dig om Earl Scruggs?
– Han har en bluegrass-stil. En stil som går ruggigt snabbt. Man tappar hakan över hastigheten. Jag själv kör old time clawhammer.
En fråga är Banjomannen ordentligt less på att få.
– Alla frågar ju om jag sett Den sista färden och banjosolot med den utvecklingsstörda killen. Det är ju en nidbild av banjokulturen, en nidbild av redneckinstrumentet. En person som bor i obygden och aldrig har sett en annan människa typ.