‒Jag ramlade i hallen här om dagen, slog i huvudet och lyckades få ett rejält hack i armen, berättar Siv Wädel och visar upp en bandagerad och blåslagen arm.
‒Jag fick lov att ringa på larmet så hemtjänsten kom och hjälpte mig upp och fick stopp på blodflödet. Jag blev så rädd att jag skulle hamna på sjukhus och missa hela lördagens kalas.
Men Siv fick snabbt hjälp, blev omplåstrad och klarade sig efter omständigheterna bra. Så i lördags fylldes Lista sockengård av närmaste släkt och vänner, som firade Siv med presenter och mängder av vackra blommor. Bland annat njuter hon nu av 90 rosa rosor i en enorm bukett.
Siv Wädel är född och uppvuxen i Eskilstuna, och med undantag för sex år på Tärnö säteri i Vrena har hon förblivit kommunen trogen. Ja, vi kan nästan säga att hon blivit Övre Nyfors trogen. Hon skrattar.
‒Ja, flytten har gått ett antal gånger genom åren mellan speciellt tre gator; Ekvallsgatan, Nyforsgatan och Tegelbruksgatan. Det har blivit mina hemmakvarter. Och i just det här huset har jag bott i tre omgångar. Jag bodde här som liten, när huset var nybyggt och jag gick i Nyforsskolan, jag och min man levde här ovanpå en period, och nu har jag bott i den här lägenheten i nio år.
Som riktigt ung drömde hon om att bli barnsköterska, men livet ville annat. Hon jobbade i stället i många år som affärsbiträde, bland annat på mjölkaffären på Ruddammsgatan och på Konsum. Sedan tog barnen ändå över i hennes liv, fast på ett annat sätt.
‒Det blev fem förlossningar men sex barn, säger hon klurigt, och förklarar att barnaskaran inkluderar ett tvillingpar.
De fyra första barnen fick hon tillsammans med sin första man, innan hon fann den stora kärleken i Anders från Lista. Med honom var hon gift i nästan 50 år och de fick två barn tillsammans. När de började skolan jobbade Siv extra som städare för ett antal företag.
‒Tyvärr dog min äldsta flicka 2009 och bara året därpå dog min make. Det blev en jobbig tid. Men barnbarnen och barnbarnsbarnen hjälpte mig att gå vidare. Jag har varit dagmamma åt flera av dem.
Till barnen har hon älskat att sy, virka och sticka kläder men sedan drygt tio år går inte det längre, då ett fall resulterade i en bruten axel. Siv njöt också under många år av den kolonistuga i Vilsta som familjen hade.
‒Jag hade den kvar tills för några år sedan, det blev för tungt ensam. Jag kan sakna jordgubbslandet. Nu blir det mest tv, och matlagning.
Men flytta till ett äldreboende behöver hon aldrig göra. Det har barnen bestämt. Yngste sonen Jan-Erik bor nu i en del av lägenheten.
‒Jag och min syster lovade föräldrarna för många år sedan att de aldrig skulle behöva komma till något hem för gamla människor, vi skulle ta hand om dem, förklarar han.
‒Och jag blir så fint omhändertagen, ler Siv.
‒Tänk att jag skulle bli 90 år, det är det aldrig någon i släkten som blivit tidigare. Men jag känner mig inte alls så gammal.