I dag lördag ramlar de in, hela den stora älskade familjen, för att fira att mamma/mormor/farmor Anette fyller år. Ingen behöver åka långt, för alla är de samlade i Eskilstuna.
‒Det är härligt, jag har dem nära allihop, och vi umgås ofta och gärna. Senaste tillskottet till vår stora skara är små tvillingar.
‒Familjen är det viktigaste i livet, säger Anette med eftertryck.
I 60-årspresent fick hon vad hon önskat: sina barns namn tatuerade på överarmarna. Svårt att toppa till i år.
‒Jag vet inte vad de kommer med. Jag har sagt att jag behöver en liten frysbox eller en dvd-spelare. Men viktigast är att de kommer och äter tårta med mig.
En av Anettes stora passioner i livet är att måla, och så har det varit sedan barnsben. På väggarna i lägenheten hänger mängder av egna alster, såväl i olja och akryl som akvareller, och som autodidakt konstnär har hon haft ett antal utställningar genom åren. Favoritmotiven är tydliga; djur och natur, och flera av de porträtterade hundarna och katterna har varit egna och vänners familjemedlemmar genom åren.
Men levt på sitt måleri har hon inte gjort.
‒Jag har jobbat med allt möjligt genom åren, inom lokalvård och på fabrik, och jag har sytt herrkostymer på Strands konfektion i Katrineholm.
‒Och så har jag varit mamma också. Jag hade tre barn när jag träffade min man, som dog 2000. Han hade också tre barn. Tillsammans fick vi tre till, och hade dessutom alltid djur av olika slag i huset. Det var full fart.
Och det kommer det att bli från och med nu också. Anette skrattar när hon ska svara på vad det innebär för henne att fylla 65.
‒Jo förstår du, det är nu man ska satsa. Det är nu det blir full fart. När man blir 65 i Eskilstuna får man exempelvis åka gratis buss mellan 9 och 14 på dagarna. Ja, jäklar här ska åkas buss!
När hon nu blir pensionär "på riktigt" ska Anette också passa på att göra saker hon vill och längtat efter, så länge kroppen hänger med. Kanske gå en akvarellkurs, och åka upp till Gamla stan i Stockholm och gå i konstaffärer.
‒Jag har en kusin som fyllde 65 i fjol, och herregud som han har rest sedan dess. Det vet jag inte om jag ska. Men jag skulle egentligen väldigt gärna vilja åka till Paris, som ju är en riktig konststad.
Det sa du i EK-intervjun för fem år sedan också. Men skyllde på flygrädslan.
‒Ja, jag drömmer vidare ett tag så får vi se. Huvudsaken man får vara frisk. När mamma dog vid jul lämnade hon efter sig en rad rullatorer hon envisats med att köpa. Dem har jag ärvt, så de finns ju att tillgå om det skulle bli aktuellt. Men jag hoppas de får förbli stående länge.