Anki Hagberg var född och uppvuxen i Eskilstuna och förutom en kortare sejour i Flen blev hon kommunen trogen.
Redan direkt efter flickskolan började hon som aspirant att jobba för Eskilstuna-Kuriren, och skrev i början bland annat musik- och kulturrecensioner.
Hon utvecklade sitt skrivande och fick en fast anställning som allmänreporter, vilken hon behöll fram till 1980, då hon gick över till Folket och tidningens Flensredaktion.
Anki Hagberg blev kvar på Folket i tio år, och återkom därefter i omgångar till Eskilstuna-Kuriren. I mitten av 90-talet drabbades hon av sjukdom och fick sjukpension.
Som journalist drevs hon av ett aldrig sinande engagemang kring orättvisor och för att föra den lilla människans talan i olika sammanhang, och Anki Hagberg behöll sitt rättvisepatos livet ut.
‒Striden mot orättvisor höll henne i gång ända in i kaklet. Hon vågade stå upp för vad hon trodde på, och letade snabbt och effektivt upp fakta kring frågan hon drev, säger maken Thomas Holmgren, även han journalist – som kom till Eskilstuna-Kuriren 1975. Året därpå var han och Anki ett par. De arbetade tillsammans även på Folket en tid.
‒Nästa vecka har vi hållit ihop i 41 år. Det gjorde vi bra.
Anki Hagberg ömmade också mycket för djur, ytterligare en passion hon delade med sin make. Familjen har genom åren haft både hundar, katter, höns, igelkottar och en vildgås i sin vård. De har drivit kennel, och Anki var genom åren djupt engagerad i och stred för en rad uppfödar- och avelsfrågor. Hon var också aktiv inom labradorklubben.
Även LSS-frågor blev ett stridbart ämne, sedan makarna adopterat en dotter med utvecklingsstörning. Ankis strid för funktionshindrades bästa ledde till ändrade regelverk.
I början av februari drabbades hon av akut hjärtsvikt, och avled.
Anki Hagberg blev 69 år gammal. Hon efterlämnar närmast maken Thomas, dottern Diana samt övrig släkt och vänner.