Hon är född och uppvuxen i Warszawa i Polen, och siktet var stadigt inställt åt ett och samma håll redan från början.
‒Mamma hade fått en fin trädgårdsbok med vackra bilder och jag var sex år gammal när jag skapade min första trädgård. Polen var grått och trist och jag hittade en egen liten värld av blommor och färger. Mamma och pappa hade en liten odling, där jag körde min egen grej, dränerade och replanterade maskrosor – vilket ju inte fungerar nåt bra, skrattar Anna.
Men intresset bara växte och snart byggde hon trädgårdar åt fjärilar och sniglar. Och när det blev dags att välja studier var valet enkelt; på universitetet i Warszawa utbildade hon sig till trädgårdsarkitekt.
‒Det var en riktigt fin utbildning, jag lyckades bli antagen till en av få platser och det blev en jätterolig tid. Mina vänner frågade: men vad ska du göra sen? Ingen trodde att det här var ett riktigt yrke. Men direkt efter skolan blev jag erbjuden att jobba tillsammans med en av professorerna och hans son.
Vilken chans! insåg Anna och tackade med glädje ja. Professorn är en av Polens främsta trädgårdsarkitekter och tillsammans arbetade de under två år med några av Warszawas stora parker, en historisk park och många andra grönskande projekt.
‒Jag lärde mig massor, och startade så småningom eget företag, anlade trädgårdar och drev en liten butik. Under mitten av 90-talet började människor i Polen intressera sig för att göra det fint och vackert omkring sig. Jag kunde anställa fler och fick allt mer avancerade jobb av både privatpersoner och företag. Vi anlade planteringar, marksten, vattensystem och dammar.
Så träffade Anna svenske Bert som var i Warszawa och jobbade för Scania. 2004 gifte de sig och tre år senare flyttade de till Sverige.
‒Jag är trädgårdsmänniska, Bert är en väldigt duktig ekonom. Jag hade skojat när vi varit i Sverige och hälsat på hans släkt, bland annat hans bror som bor i Strängnäs, att vi kanske skulle köpa Solberga Blommor. Och så visade det sig att företaget var till salu när vi flyttade hit.
Därför har det varit full fart från dag ett i det nya landet. Makarna har jobbat hårt med sin butik, tagit sig igenom den svenska ekonomiska krisen 2008 och klarat av en flytt av hela verksamheten. Anna är nöjd.
‒Det är verkligen jätteroligt. Men att driva växtbutik var ju nytt för mig, och jag hade lite svårt i början med svenska vanor. Hyacinter och amaryllis till jul var jag inte van vid från Polen. Det var en hel del att lära sig.
‒Och flytten under 2016 blev tuff. I januari började de gräva på vår nya tomt, i maj öppnade vi det första växthuset och den 3 september hade vi stor invigning och allt var klart. Från påsk till september jobbade vi varenda dag. Nu hoppas vi kunna njuta lite mer av kommande säsongen.
Paret har köpt en husbil, som underlättar när man inte kan planera så långt i förväg utan får ta ledigt när det går, släppa allt lite snabbt och dra iväg några dagar åt gången.
I Sverige och Strängnäs trivs Anna jättebra på alla sätt och vis, även om det var en omställning att komma från en stad med fyra miljoner invånare till den lilla idyllen vid Mälaren. Hon älskar den svenska maten och kaffet – fika är den bästa uppfinning som finns anser hon. Och julskinka är favoritmaten.
‒Det enda problemet är språket. Vi fick så mycket jobb direkt att jag inte haft tid riktigt att lära mig det ordentligt. Ibland hör jag ju hur fel det blir när jag pratar. Bert sa i början "du kanske inte ska prata så mycket". Men det alternativet funkar inte för mig, skrattar Anna.
‒Jag har svårt att lära mig vara lagom.