– Jag har haft en längtan till Afrika ända sedan jag var liten. Det var ett ställe som jag tänkte skulle förbli en dröm, men nu har det blivit verklighet. Det är så viktigt att få ha sina drömmar. Det är så det går att nå sina mål, säger Åsa Willenhag-Maritzen.
Boken ”Born free” stod i en bokhylla i San Francisco och handlar om lejonet Elsa. Berättelsen om ett lejon, som blev adopterat av människor och sedan som vuxen släpptes ut i det vilda, fångade Åsa som liten – och är en av en rad olika förklaringar till att hon ringer upp från Kenya.
Nu har läraren bytt Nyköpings gymnasium mot Svenska skolan i Nairobi.
– Jag har börjat jobba som lärare i engelska här. Svenska skolan är till för svenskar som är bosatta här och all pedagogisk personal kommer från Sverige. Det går även att söka hit som elev i Sverige och gå ett av sina gymnasieår här. Jag kände inte till skolan för ett och ett halvt år sedan och nu jobbar jag här. Det var en ren slump, berättar Åsa.
Tre läsår har hon tackat ja till i ett Afrika som visar upp många fler ansikten än det som ofta visas på nyheterna.
– Det finns många förutfattade meningar. Visst har Kenya enorm fattigdom, men samtidigt är Nairobi även en modern stad. Det finns enorma klyftor här. Många är väldigt fattiga, det finns en medelklass och sedan de som är väldigt rika. Nära skolan finns både en stadsdel med väldigt rika människor och ett stort slumområde där cirka en miljon människor bor på 2,5 kvadratkilometer, fortsätter hon.
En ovanlig dialekt kommer fram via appen som gör att det inte blir hutlöst dyrt att ringa mellan kontinenterna. Åsa pratar perfekt svenska och det låter som att hon kommer från Sörmland – men över allting ligger en amerikansk accent. En konsekvens av att hon är född och har bott större delen av sitt liv i USA – men med svenska föräldrar som talade svenska i hemmet.
– Jag flyttade till Sverige för 16 år sedan, säger Åsa.
Men hur var det nu egentligen med alla de där stegen som till slut gjort att Åsa numera har sina lektioner i Nairobi i stället för Nyköping?
– Jag såg en film på 80-talet, ”De dimhöljda bergens gorillor” och blev, liksom av boken ”Born free”, helt frälst. Jag och barnen och min mamma besökte bergsgorillorna i Uganda 2013, vilket jag hade sparat i flera år till. När barnen besökte sin pappa i USA över julen för två år sedan bestämde jag mig för att åka till Rwanda, där filmen om gorillorna spelats in, berättar Åsa.
Väl hemma från sin andra gorillavandring blev hennes dotter så avundsjuk att Åsa snart började leta – och hittade en billig resa till Kenya över sportlovet. Och steg för steg började tillfälligheterna lägga pussel. Dottern började googla Nairobi, hittade Svenska skolan och tyckte att den verkade häftig. Väl på plats besökte de den. Dottern hade redan bosatt sig där i huvudet och Åsas son som också följde med på resan fick även han upp intresset. Förra läsåret gick de två där.
– När jag sedan såg en annons hemma på min arbetsplats på Gripenskolan om att Svenska skolan letade efter lärare sökte jag direkt – men trodde inte att jag skulle få jobbet.
Men nu blev det så. Och när Åsa var i Kenya i juni för att vara med när hennes dotter tog studenten rände hon runt och letade bostad.
– Jag hittade min lägenhet som ligger runt hörnet från skolan samma dag som jag skulle åka hem. Två timmar innan jag var tvungen att åka till flygplatsen betalade jag depositionen. Det var verkligen snabba ryck.
Beskedet om att hon fick lärarjobbet kom i april och då hade Åsa redan dragit i gång sitt loppisprojekt ”Åsas kuriosa”.
– Min mamma, dotter och en bekant sköter den tills den stänger i september och sedan kommer jag hem på höstlovet och plockar ihop allting. På påsklovet kommer jag att förbereda inför sommarsäsongen – för jag kommer att ha öppet. De här tre åren då jag ska jobba i Kenya blir det ingen semester.