Det sjungande dalmålet slår fortfarande igenom när hon pratar, trots att Ingela Myllymäki bott i såväl västmanländska Ransta och Sala som i Torshälla innan hon och familjen landade i Strängnäs i mitten på 70-talet. Och född är hon i Göteborg. Men ingen kan missa att hon varit dalkulla.
‒Vi flyttade tidigt till mammas hemort Långshyttan, där bodde vi till 1963. Därefter kom vi ner till Mälardalen och Torshälla, och redan fem år senare träffade jag Ingemar och vi gifte oss året därpå.
Ingela och Ingemar fick sammanlagt sju barn – som alla fått namn som börjar på M.
‒Ja, jag vet inte varför, det är det många som undrat. Men det bara blev så. Hade vi dålig fantasi? skrattar hon och funderar lite över mängden barn.
‒Jag är själv enda barnet, kanske hade det med saken att göra – tillsammans med min starka kärlek till barn förstås. Så snart jag var tillräckligt gammal att sitta barnvakt hjälpte jag till att ta hand om andras barn. Inte hade jag en tanke på att få sju egna, men de kom. Och det var underbart. I dag kan jag låna yngsta barnbarnet ibland och njuta. Jag blir lika glad varje gång det kommer nya familjemedlemmar.
Och är man mamma till sju barn tar det tid innan man kommer ut i arbetslivet. Ingela hittade rätt direkt.
‒Jag jobbar inom hemtjänsten här i Strängnäs, och kan inte ha ett bättre jobb. Jag stortrivs, att gå hem till de gamla och hjälpa dem med deras dag är det bästa som finns. Jag önskar att fler ville prova på att jobba inom hemtjänsten, det ger otroligt mycket. De gamla är så tacksamma och har så mycket intressant att berätta. Tyvärr finns ju inte alltid den stunden att vi hinner sitta ned och bara lyssna.
‒Jag har nog haft lite dåligt självförtroende tidigare, men när man är ute och jobbar som vi blir man social och glad och jag trivs i den rollen. Jag är nog inte speciellt svår att ha att göra med, ler Ingela.
Så än tänker hon inte sluta arbeta.
‒Nej, åtminstone två år till blir det. Ingemar, som driver eget företag inom skogsbranschen, fyllde 70 i höstas och han tänker också jobba ett par år till. Sen kanske vi pensionerar oss samtidigt.
Inte vill hon flytta från Strängnäs heller, här trivs makarna. Och de sju barnens familjer har i sin tur vuxit ut rejält så att Ingela i dag kan räkna in 21 barnbarn. Och innan året är slut har hon fem barnbarnsbarn också. De allra flesta bor i trakten. Men det är inte så ofta hon ser dem allihop samtidigt.
‒Ja, nej det går inte, skrattar hon, vi får inte plats här allihop. Då får vi hyra en lokal. Men alla har ju sitt, så det är svårt att samlas vid ett och samma tillfälle.
Så alla kommer av naturliga skäl inte för att fira mamma/mormor/farmor samtidigt. Trångt lär det bli ändå under lördagen, när det blir kalas.
På måndag tar Ingela Myllymäki sedan maken med sig ut på kryssning mot Åland.
‒Vi brukar ge oss ut på sjön några gånger per år, det är skönt att komma hemifrån lite, äta gott och kanske kunna sitta ute på däck och njuta. I maj är det faktiskt dags igen, då åker jag iväg med kollegorna.