Det är en pigg man i ljusblå skjorta som möter oss på infarten till den rosamålade 1800-talsgården i Sörmland. Här har Carli Tornehave bott i elva år och stortrivs.
‒ Jag har så mycket att göra – det är grönsaksland, jordgubbsland, potatisland, gräsklippning, vedhuggning och fan och hans moster. Men det är ett roligt tidsfördriv. Och så är det ju glädjen i att se att det växer.
Jakten är ett annat stort intresse. Senast i november sköt han två stora hjortar – med bara tre skott. Nu håller han på att göra i ordning de ståtliga hornen. Ett av dem ska grabben ha, sonen Wilhelm som bor i Stockholm tillsammans med mamma Marie.
‒ Marie jobbar som intendent på Nordiska museet och Wilhelm går på Hedvig Eleonora gymnasium. Det var meningen att de skulle pendla, men det blev för jobbigt. Nu kommer de hit och hälsar på i stället. Just när de har åkt härifrån kan det kännas lite ensamt, men för det mesta går det bra.
Carli Tornehave bjuder på kaffe och hemmamikrade bullar, och vi sätter oss i trädgårdsmöbeln som han så klart har snickrat själv. Cigaretterna åker fram. Men den inbitne rökaren menar att han är hälsan själv, förutom lite problem med magen. Det enda riktigt dåliga med att bli äldre är att vännerna försvinner, säger han. Fortfarande kan han tänka att han ska slå en signal till förra hustrun Marianne eller bästa kompisen Bengt.
‒ Då blir det väldigt tråkigt. Om man inte har hörts på ett tag vågar man nästan inte ringa gamla kompisar, för man vet ju inte om de lever.
Å andra sidan håller sjuttonårige sonen honom kvar i ungdomen. Dessutom uppträder han fortfarande. Närmast blir det i Helsingborg och Landskrona. Och i höst några framträdanden på Viking Line med Leif Kronlunds storband.
‒ Det är det bästa jag vet. Det är så roligt framför allt för att det kommer så många, säger han, och passar på att rikta en känga mot tv och radio som han menar negligerar alla äldre artister.
‒ Om de tog med oss gamlingar i några program skulle de få hur mycket tittare och lyssnare som helst. Det är löjligt och de beter sig så dåligt.
På repertoaren finns allt från visor till evergreens och jazz. Genom åren har Carli Tornehave haft många hits – ”Mexican Shuffle”, "Hård stad", "Anneli" och så klart "Under ekars djupa grönska”.
‒ Jag har sjungit den tusentals gånger, men är ändå inte less på den. Den har betytt oerhört mycket för mig.
Carli Tornehave föddes i Sverige men flyttade redan som treåring till pappans hemland Danmark. Först i sena tonåren flyttade han tillbaka till Sverige. Då var han utbildad bilmekaniker, men också musikintresserad. Efter en sångtävling på Nalen 1954 som han vann började karriären att rulla på.
Jag har haft ett jädra roligt liv, men i princip var jag en vanlig kille som jobbade som alla andra.
Carli Tornehave
Under 1960- och 70-talen var han inte bara ett stort dragplåster ute i folkparkerna, utan medverkade också i revyer, krogshower och filmer. Samtidigt gillade han att lära sig nya saker – som att köra stora båtar och ta flygcertifikat. 1969 tog han över Torsåkers säteri i Upplands Väsby och blev lantbrukare och startade ridskola. Samtidigt blev han pappa till sina två döttrar.
I pressen blev han omskriven som Europas Frank Sinatra. Men själv tycker han inte att det var något märkvärdigt.
‒ Jag har haft ett jädra roligt liv, men i princip var jag en vanlig kille som jobbade som alla andra.
Vad var din styrka, tror du?
‒ Det är svårt att svara på, men jag har uppfört mig och inte varit med i några skandaler. I början var jag nog lite styv i korken men det tog Charlie Norman ur mig. Han lärde mig att vara ödmjuk och ha en bra attityd. Sedan har jag alltid försökt att vara välklädd och proper, och uppträdde alltid i smoking.
‒ Och än i dag får jag höra att jag har en fin röst.