I helgen demonstrerade nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Göteborg. Demonstrationen kastade en skugga över hela landet. Poliser kallades in från Sörmland och resten av Sverige för att bistå i den största polisinsatsen på tio år. Det pingade i telefonen och liverapporterna från olika nyhetsredaktioner överlappade varandra under lördagen. En av mina kompisar ifrågasatte över en öl all uppståndelse kring demonstrationen och motdemonstrationen. Jag förstod henne. Nazisterna är inte många men uppmärksamhet får de onekligen.
Under valrörelsen 2014 när, nu nedlagda, nazistiska Svenskarnas parti ställde upp i valet skapade deras valturné motdemonstrationer och polisinsatser landet över. Sett till deras valresultat, 0,7 promille, var den mediala uppmärksamhet de fick långt större än befogat.
Hade media rapporterat mindre om ingen demonstrerat mot nazisterna? Antagligen. Tjänade Svenskarnas parti på all uppmärksamhet och fick NMR fler anhängare efter alla rubriker angående demonstrationen i Göteborg? Jag vet inte, men jag tror inte att några spaltmeter räcker för att någon ska bli nazist – eller sluta vara det.
Men det är inte poängen med vare sig journalistik eller demonstrationer mot våld, hat och nazism. Journalister ska inte bry sig om vilka konsekvenser en publicering ger, de ska vara konsekvensneutrala i valet av nyheter och i rapporteringen. En nyhet som är värd att publicera ska publiceras – även när det kan innebära en fördel för något man som privatperson inte stödjer, som NMR.
Med ett undantag för ett litet fåtal våldsamma personer stod under lördagen tusentals motdemonstranter i Göteborg fredligt och utan våld upp mot nazisterna. Visst det skapade rubriker. Nazisterna fick uppmärksamhet. Men i min mening ska någon som står upp mot dem som med våld vill störta demokratin och anser att människor är uppdelade i raser där vissa är bättre än andra aldrig behöva stå till svars för det.
För om vi av ängslighet för konsekvenser inte kan stå upp mot nazism – vad är då värt att stå upp för?