Vi på redaktionen blev nyfikna på hur det var på den allra första revyn och letade lite bland negativen och i tidningsarkivet för att se vad vi kunde hitta.
Dessutom träffade vi tre av dem som var med och spelade i uruppförandet av revyn, Sonny och Kristina Nilsson, då Zetterberg, och Andreas Zetterberg.
– Det hela började med att Arnold Eriksson, som var engagerad i IK Standard i Hållsta, hade en idé om att samla in pengar till utbyggnaden av klubbstugan genom att sätta upp en revy, berättar Sonny Nilsson.
– Han tog kontakt med mig, för han visste att jag hade spelat lite teater tidigare, och frågade om jag ville vara med. Jag frågade Kristina vad hon tyckte varvid hon blixtsnabbt replikerade: "Då skall jag också vara med".
Sedan engagerades också Kristinas 12-årige son Andreas som gick i musikskolan och spelade klaviatur.
– Men det var inte meningen att Andreas skulle vara med från början, berättar Kristina.
– Det var en dragspelare som skulle ackompanjera men när han fick se Arnolds musikval så tyckte han att det var för svårt och backade ur.
– Jag trodde inte att detta var något för Andreas och försökte avstyra det hela men Sonny fick honom att ställa upp.
Andreas skrattar när han berättar om den inhyrda synten som spelade så lågt att anslaget på tangenterna hördes mer än själva synten.
Premiären på revyn, som för övrigt hade titeln: "Här tjurar vi inte - vi vill se min på glada människor", med anspelning på den tjurseminstation som då fanns i Hållsta, spelades två dagar innan nyårsafton 1989. Revygänget vågade inte chansa på att det skulle komma någon publik en nyårsafton. Men det blev en succé. Tanken var att man skulle spela fyra föreställningar men det blev sju utsålda hus. Fast huset, som var IK Standards klubbstuga, var inte så stort.
– Vi hade drygt hundra personer i publiken per föreställning och det var nog lite mer än vad lokalen tålde, minns Kristina. Fönstren dröp av kondens vid showens slut.
– Vi byggde upp en liten scen i ena kanten av lokalen och hängde upp draperier som dolde dörren till köket som var rekvisitaförråd och loge.
Att det var trångt också bakom scenen framgår av bilderna och det kunde också få konsekvenser.
Kristina minns när det helt plötsligt började lukta bränt bakom scenen.
– Siv hade lagt sina scenkläder på spisen och Arnold hade av misstag råkat komma åt ett av vreden så att plattan gick på. Som tur var var det nederdelen av byxorna som brändes sönder så vi bara klippte av dem i knähöjd och fortsatte som om inget hade hänt.
Detta blev den enda revyn som spelades i klubbstugan. Det blev istället allt större lokaler som användes innan revyn till slut hamnade på Eskilstuna teaters scen 1998.
Sedan dess har Hållstarevyn bytt namn till Eskilstunarevyn (2003), blev aktiebolag samma år och vuxit till Svealands största nyårsrevy. Som mest har de haft 9 100 besökare under en säsong.
– Det har varit fantastiskt kul att få vara med på denna resa, säger Sonny.
Kristina, Sonny och Andreas gjorde sin sista revysäsong 2017, då Eskilstunarevyn såldes.
– Så vad gör ni i stället för att jobba på nyårsafton?
– Det har ju bara varit en ledig nyårsafton för oss hittills och då var vi hemma, åt gott och tittade på tv, säger Sonny och Kristina. Och så blir det nog i år också.
Andreas, som bor i Bollebygd numera, skall ha gäster hemma på nyår.
– Men innan dess skall vi vara i Åre i mellandagarna. Det är något som man inte kunnat unna sig tidigare för då har det varit full fart på repetitionerna inför premiären säger han.
Att revyn skulle bli en så långlivad succé, kunde det glada amatörgänget som dansade in i klubbstugan i en "Hållstalambada" för 29 år sedan, knappast drömma om.