"Du är inte framtiden, du är nu!" står det på hennes tygkasse. Ett passande motto för en ung person som brinner för att göra skillnad.
‒Det är lätt att se ner på yngre människor som mindre kompetenta, konstaterar Hanna Thessén.
‒Men varför ska vi behöva vänta tills vi är äldre för att bli hörda? Vi är lika engagerade nu.
Den här typen av diskriminering, där barn systematiskt underställs vuxna, är något Rädda barnens unga aktivt jobbar för. Ämnet "åldersmaktsordningen" är en hjärtefråga för Hanna.
‒Det här problemet är inte uppmärksammat i samhället alls än, men det vill vi förändra. När jag lärde mig mer om hur dagens åldersmaktsordning ifrågasätter barns kompetens och ungas erfarenheter, kände jag verkligen hur jag brinner för att ta den kampen. Jag såg hur stort behovet är av att vi för upp den diskussionen på ett högre plan.
‒Se bara på alla knasiga makthavare i dag, som verkligen påverkar oss och vår framtid. Eller på den svenska skolministern, som gick i skolan för massor av år sedan. Att unga får vara en aktiv del av det som bestäms i dag och av samhällsutvecklingen är för mig en självklarhet. Det blir väldigt konstigt annars.
Hannas engagemang som aktivist började med ett projekt på högstadiet.
‒Som elevens val drog vi igång en politisk grupp, och där träffade jag en annan elev som jag sedan startade Rädda Barnens ungdomsförbunds lokalgrupp här i Eskilstuna tillsammans med. Jag kunde egentligen ha engagerat mig i vad som helst, som stod för något bra. I dag är jag väldigt nöjd med att vara medlem i Rädda Barnen, som är en otroligt viktig organisation.
Rädda Barnens ungdomsförbund är en organisation av barn, för barn och på lokalplanet består den i dag av sex styrelseledamöter samt ett antal medlemmar. De har sedan starten arrangerat flera föreläsningar, demonstrationer och manifestationer i Eskilstuna kring hjärtefrågorna antirasism, feminism och HBTQ.
Hanna blir frustrerad över att tiden inte räcker till för allt hon vill engagera sig i.
‒Jag vill se förändring direkt, vill gå fortare fram med vårt lokala arbete. Men i verkligheten tar ju förändringsarbete alltid lite tid. Tyvärr har jag inte så mycket tid som jag skulle vilja, jag går i tvåan på gymnasiet och skolarbetet måste få ta den tid det tar. Utbildning är ju verkligen ett privilegium man inte får ta för givet, så det är klart jag satsar på skolan.
‒Jag har varit engagerad i en feministisk organisation också, och har lätt för att säga ja till lite för mycket ideellt arbete. Jag spelade handboll förut, men slutade. Något måste jag ju välja bort. Pianolektionerna fortsätter jag med.
Engagemanget kräver noggrann planering.
‒Annars är det lätt att tillvaron blir väldigt rörig och stressig. Det är ju inte meningen att mitt arbete för att göra skillnad i samhället ska gå ut över hälsan. Det gäller att hitta balansen. Men min familj och mina fina vänner stöttar mig och gör arbetet lättare. Mamma säger ifrån när jag tagit på mig för mycket.
Just därför, menar hon, ska det bli roligt att få vara med och jobba med Rädda Barnen också på nationell nivå, där resultaten kanske ses lite snabbare. Det får bli en prioriteringssak.
För ett par veckor sedan, i samband med RBUF:s barnrättskongress i Stockholm, valdes Hanna Thessén in i riksstyrelsen. Därifrån vill hon fortsätta driva sina hjärtefrågor.
‒Den senaste tiden har förbundet också jobbat väldigt mycket med integration, bland annat via kampanjen "Saknad", om barn som försvinner under flykt. Också det är ett ämne jag brinner för. På skolan sitter jag med i elevrådsstyrelsen och driver ett integrationsprojekt.
Hon skulle också gärna driva frågan om mer lärarresurser till skolan.
‒Vi märker hur stressade lärarna är, deras tid räcker inte till. Man skulle vilja ha mer kontakt med dem än man kan ha, tyvärr. Det är mycket som brister inom skolvärlden. Att skolorna ska bedriva normkritisk undervisning är ytterligare en fråga vi jobbar med både lokalt och nationellt.
Vad hon villarbeta med framöver är för tidigt att säga.
‒Mitt svar på den frågan brukar bli: "Jag vill förändra världen". Jag känner bara att jag vill vara där jag gör mest nytta och kan vara med och förändra mest. Var det är återstår att se. FN:s högkvarter i New York hade ju varit coolt...