‒Det var ett fantastiskt hus, många sa att det var Strängnäs finaste hus. Vi hade precis renoverat både insidan och utsidan, byggt om köket och gjort en glasveranda. I trädgården hade jag växthus och potatisland, och fantastiska rosenbuskar. Min man hade ett stort garage där han kunde jobba med bilar, det är hans stora hobby, berättar hon.
Eva Lindqvist började pendla till Stockholm redan innan Strängnäs ens hade något tåg. De första åren fick hon åka buss, och när tåget kom 1997 var det en stor lättnad.
‒Det var en höjdare! Jag älskar att åka tåg.
Det var praktiskt att huset låg granne med stationen. Ibland gick hon hemifrån först när hon hörde tåget i tunneln. I många år rullade livet på i dessa banor, men så strax efter jul 2012 fick familjen ett telefonsamtal och beskedet att de måste flytta.
‒Jag minns inte så mycket av det. Vi var nog i chock. Det var en fruktansvärd period. När jag tänker tillbaka på hur det kändes var det helt sjukt. Det var min man som var mest ledsen, barnen hade redan flyttat hemifrån, säger hon.
De började leta efter ett nytt hus, och famlade i blindo. De gick på massor av visningar, men inget var lika fint och lika bra som deras gamla, tyckte familjen Lindqvist. I desperation köpte de ett hus i Ulvhäll men ångrade sig och sålde det igen.
‒Vi var så inne på att vi skulle hitta ett liknande hus, att vi glömde känna efter om vi ville bo där. Men inget kunde leva upp till vårt gamla hus, så vi bytte spår helt enkelt.
I dag bor hon och hennes man i ett radhus i Fridhem, fortfarande på gångavstånd från tågstationen. Det är en helt annan typ av bostad, men där trivs de bra. När Eva Lindqvist går eller cyklar till tåget varje morgon tänker hon inte längre på att det var här hon bodde i många år.
‒Det låter löjligt, men det var verkligen en stor sorg. Ett hus är verkligen en stor del av ens liv. Nu har vi hunnit bearbeta det. Man ska inte vara bitter och leva i det förgångna. Jag har till och med svårt att föreställa mig att huset stod här, säger hon.
Som pendlare tycker hon att det är skönt att den nya tågstationen är klar, även om hon oftast kommer i sista minuten och därför inte har behov av att gå in.
‒Men om tåget är försenat är det jättebra att kunna sitta inomhus och vänta, säger hon.