Sin livsbana inledde Hjalmar i Västerbotten, i Malå kommun. Och redan på sitt 14:e arbetade han som möbelsnickare.
– Skolan slutade på fredagen, och på måndag morgon började jag jobba på tjänsten min farbror ordnat åt mig. Jag blev kvar i ett år och sen flyttade jag de 20 milen till Umeå och en annan snickeritjänst.
Det blev ett antal år i branschen innan Hjalmar längtade efter nya äventyr och bytte såväl yrke som hemort. I februari 1962 satte han sig på tåget till Eskilstuna efter att han hört att Bolinder Munktell sökte folk. Han skolade om till verkstadsmekaniker.
Här i kommunen har han sedan dess blivit kvar, och trivts. Arbetsplatsen bytte han till först CE Johansson och därefter Granlunds.
På dans i Folkets hus träffade han sin blivande fru Ingegerd, och det var tack vare hennes mångåriga engagemang i Fyrklubbars bingoverksamhet i samma lokaler som även Hjalmar kom att bli ett känt ansikte i bingosammanhang.
– Jag skjutsade henne till lokalen och en dag fick jag själv frågan om jag inte ville stanna och hjälpa till. Jag sålde bingomaterial de första åren och 1988 började jag som utropare.
Någonstans på vägen var det någon ung grabb som började kalla honom "Bingo-Berra", efter Bingolottos lila 80-talsmaskot. Och namnet satte sig snabbt på allas läppar.
Sedan 2001 är han änkeman. Bingon är ett sällskap fortfarande. Varje måndag ansvarar han för verksamheten i Fristadsskolans matsal, där deltagare i flera generationer samlas för att umgås och spela tillsammans.
– Jag sköter om bingon till 150 procent. Egentligen, om det bara var upp till mig, skulle jag kunna sluta helt, utan några som helst problem. Men du vet, jag gör det för deltagarnas skull. Jag vill ställa upp för tanterna och farbröderna.
Även det stora dansintresset består. Hjalmar beklagar att det numera bara finns tre ställen kvar inom vettigt avstånd från Eskilstuna som är värda att åka till; Örebro, Uppsala och Norrköping.
Och nu fyller han 80. Vilka tankar har han kring födelsedagen?
– Det känns bra. Jag kan summera det såhär: Allt är helt ok. Jag kan väl säga att jag lider av två sjukdomar; jag är en korsordsidiot och jag är galen i klockor, skrattar Hjalmar.
– Det blir nog en så där 50 korsord i veckan. Jag prenumererar på Hemmets Veckotidning och jag löser de 30 kryssen i tidningen på tre timmar. Jag löser dem i huvudet först, utan penna.