Nej, det politiska systemet är inte riktigt byggt för småbarnsföräldrar, konstaterar Eskilstunas starke man, och skänker en tacksamhetens tanke till sin fru Lisa.
– Barnen och Lisa betalar ett pris för mitt politiska engagemang, så är det. Och det priset får inte bli för högt. Samtidigt måste en politisk karriär vara grundad i kvalitet, du måste vara förberedd och påläst, annars har du inget där att göra. Erfarenheten har räddat mig hittills, men rent statistiskt kommer jag allt närmare den punkt då det skiter sig en aning.
Intellektuell ohederlighet är det värsta jag vet.
Att han inte sovit en hel natt på över fyra år gör väl sitt till i den statistiken. Det måste gå åt en otrolig mängd kraft – och lika mycket kaffe – till att vårda såväl sitt äktenskap och föräldraskap som att spaka en hel kommun. Hur länge orkar han?
– Ett val i taget, max, är en bra grundinställning. Och åtminstone en period till kör jag gärna. Om Eskilstunaborna vill.
En valrörelse i sig ger en rejäl energikick, även om Jimmy Jansson är rädd att årets kampanj blir den värsta någonsin.
– Intellektuell ohederlighet är det värsta jag vet, behöver jag bemöta sådan lackar jag till och då blir jag en sämre politiker. Det gäller att inte låta sig provoceras och gå i fällan. Vilket är lättare om man inte sovit ordentligt.
En kaffefylld valrörelse lär det alltså bli för kommunstyrelsens ordförande, vars föräldrar nog alltid varit socialdemokrater. Men hemma pratades det aldrig politik. Alls.
– Klistermärket på den röda trampbilen insåg jag i efterhand var gamla S-loggan, men det var det aldrig någon som berättade. Vi var en opolitisk familj.
Allt rasade, och jag kände bara: "Nej, vänta lite nu".
Men de motgångar som drabbade dem under den ekonomiska krisen på 90-talet kom att bli äldste sonens inkörsport till politiken.
– Både mamma och pappa förlorade jobben, och med den skyhöga räntan fick de lov att sälja huset. Allt rasade, och jag kände bara: "Nej, vänta lite nu". Här hade vi två hårt kämpande trebarnsföräldrar, en arbetarklassfamilj som bidrog med vad de kunde till Välfärdssverige. I min värld skulle människor inte behöva ta såna smällar.
– Lika skogstokig kan jag bli nu av hur samhället behandlar folk i slutet av ett långt yrkesliv, som mina föräldrar i dag. Arbetsförmedlingen är jag inte speciellt impad av.
Ett hus i Hälleforsnäs blev räddningen för familjen den gången. För Jimmy, som fick pendla till Rinmangymnasiet, var det som att bo vid världens ände. Och händelserna triggade hans politiska engagemang.
– Jag hade inte gått omkring och tänkt att jag skulle bli sosse, men att gå med i SSU blev ett enkelt val. Sen har jag aldrig varit 100 procent överens med mitt parti, men det ska man heller inte vara, då blir det mer av en sekt. Jag har aldrig varit helt för det där med att ligga lågt och rätta in sig i ett led. Och det har jag väl fått skit för ibland. Både från lokalt håll och från Stockholm.
Rikspolitiken, lockar den? Nja, han är tveksam till att han skulle trivas ännu längre från verkligheten. Jimmy Janssons politiska engagemang handlar väldigt mycket om Eskilstuna. Kanske har han en osund kärlek till stan, funderar han. För den tar mycket kraft och energi, den också.
Och Eskilstuna har alltid varit hemma, såväl psykiskt som fysiskt. Den inbitne arbetargrabben känner så väl igen sig i invånarnas lite typiska kynne; tungsintheten, tvivlet på att mycket i hemkommunen faktiskt går bra nu.
– Jag kommer på mig själv med att vara en riktig pessimist ibland, och det är inte riktigt bra. Jag ska gå först i ledet, hämta kraft i det goda för att bekämpa det onda. Högste politiskt ansvarige kan ju inte bara sjunga Kents dystraste låtar, gräva ner sig och ge upp.
Jimmy grävde aldrig ned sig så djupt i ungdomsförbundets mylla att han enbart levde och andades politik, som många andra i partiet gjort. Den dagen han vill lämna den politiska hetluften finns därför ett "riktigt" yrke att återgå till.
Barndomsdrömmen att i vuxen ålder driva en bensinstation bleknade, även om Jimmy konstaterar att han på ett vis faktiskt nästan är där i dag, när han är styrelseordförande i OKQ8. Yrkesvalet stod i stället mellan ekonom och lärare inför högskolan. Det blev lärarspåret, med inriktning på samhällskunskap, religion, geografi och svenska.
Jag är ganska rastlös som person.
Han är glad också att han hann få ett starkt kontaktnät utanför politiken. Därifrån kan han hämta in nyttiga tankar och synpunkter. Och såhär i efterhand, med vad han vet i dag, är Jimmy Jansson inte alls säker på att han hade valt den politiska banan om han fått välja om.
– Den dag jag tänker "nu är det bra, detta ställer jag inte upp på längre", då går jag. Det känns rätt skönt att ha gjort upp det med sig själv, och oket blir lite lättare att bära med vetskapen om att jag har något att falla tillbaka på. Lärarbristen ger trygghet.
Var tankar han då lugn och ro, kraft och energi?
– Det är ett problem, det gör man inte med tre barn. Fast samtidigt, det är ju av familjen jag får kraften och energin.
– Ofta försöker vi lämna stan tillsammans, komma undan lite, för att hitta lugnet. Lisa är från Oxelösund, och där kan jag få vila och stänga av hjärnan för en stund. Men jag är inget vidare bra på den saken. Jag är ganska rastlös som person, och det har tagit tid att lära sig den politiska lunken. Egentligen passar den mig inte särskilt väl, men är ju en del av villkoren. Man måste bara inse att det inte går att ro saker i hamn hela tiden. Att förklara det för medborgarna, som vill ha saker gjorda i går, är ännu jobbigare. Vi delar den frustrationen kan jag garantera.
Så kommer han på något han älskar att göra när tid ges, och som verkligen ger återhämtning för både kropp och själ.
– Att springa en runda och lyssna på en bra sommarpratare – då är livet gott. Jag älskar radio och Sommar i P1 är ett fantastiskt produktionsformat.
Vad skulle du själv prata om, om du fick spela in ett program?
– Hur man får ihop rollerna som förtroendevald och förälder. Om vad sociala medier gör med oss människor. Och om mina barns kusin, som har en sjukdom han kommer att dö av när som helst. Sannolikheten att jag bär på samma gen som min bror gett till sin son har fått mig att fundera över livet.