Eskilstuna-Kuriren berättade första gången om Kerstin Blidstam Ahlin och hennes författarskap för ett knappt år sedan, inför hennes 70-årsdag. Hon hade just flyttat ner permanent till sitt älskade Spanien och skrev på sin andra roman. Debuten, "Vad har du gjort Finis?", hade kommit till henne ett par år tidigare under en längre vistelse i just Spanien. Och det hade den gjort på ett väldigt speciellt sätt.
– Vi var här över vintern och jag drömde en så speciell dröm fyra-fem nätter. Jag kom ihåg den och kände att jag måste skriva ner vad jag drömt. När jag skrivit ur mig allt drömde jag nästa kapitel. Och så fortsatte det, berättade Kerstin.
Historien om Josefin, eller "Finis" som hon kallas, och hennes lillasyster och den tragiska olycka som förändrar bådas liv har nu fått sin uppföljning; den fristående fortsättningen "Lyckorus", också den utgiven på Strängnäsförlaget Axplock. Och Kerstin befinner sig just nu i Strängnäs några dagar, för att ordna med lite praktikaliteter kring bytet av hemland, träffa vänner och för att sälja in och signera böcker.
I Kerstins böcker möter läsaren dysfunktionella, förlamade, handikappade karaktärer och människor med adhd och andra bokstavskombinationer samt Downs syndrom. Och Kerstin har hela tiden känt starkt att hennes böcker riktar sig speciellt till läsare med någon form av funktionsnedsättning. De är skrivna på lättförståelig svenska i korta kapitel och de är tryckta med lite större text.
– Jag tror att böckerna skulle uppskattas av läsare med funktionshinder av olika slag. Handlingen kan ge uppmuntran och en känsla av att alla kan få ett bra liv trots motgångar och svårigheter. Tyvärr har jag inte nått ut till rätt forum än, jag har haft kontakt med ett antal föreningar utan riktig framgång.
Med under intervjun sitter Kerstins ena dotter Annika, som kommit upp till Strängnäs för att träffa sin mamma från sitt hem i Kenya. Hon ser ett annat tydligt syfte med böckerna:
– Mamma har alltid levt för att ta hand om andra människor. Och "Finis" har ju hittills tryckt undan sina egna behov och önskemål och ägnat livet åt sin förlamade syster – eftersom hon tror att det är hon som var orsaken till olyckan när flickorna var små. Men nu när hon törs släppa in riktig lycka också i sitt eget liv, ja då ser jag det som att mamma fått budskapet att det är hög tid också för henne att tänka på sig själv, vila och njuta av livet.
Kerstin ler. Än ser hon det inte på det sättet själv.
Hon kallar sig inte direkt andlig, men konstaterar sakligt att hon alltid varit nyfiken på och öppen för tanken på en andevärld. Hon har lätt för att känna in den, den andra sidan eller vad man nu vill kalla det.
– Den första boken skrev jag i omgångar. När det händer mycket i livet och jag har fullt upp med annat slutar drömmarna att komma. Så var jag på en seans för några år sedan när ledaren plötsligt vände sig till mig och sa: "Du skriver på en bok. De säger att du måste ge ut den". Och jag har fått påminnelser om att jag varit redo för att lyssna in budskapen som varit på väg. Att de skulle vara riktade till mig personligen har jag inte riktigt uppfattat.
Egentligen, förklarar Kerstin, har hon aldrig tyckt om att skriva. Uppsatsskrivning var värsta ämnet i skolan.
– Om någon berättat för mig att jag skulle skriva böcker en dag hade jag aldrig trott på det. Visst är det märkligt?
Någon research gör hon inte medan handlingen kommer till henne.
– Nej jag hamnar i ett flöde och bara skriver, och har inte ansträngt mig någonting egentligen. Men skapandeprocessen är väldigt betydelsefull för mig, jag blir så energipåfylld. Man kan ju tro att jag skulle vara helt slut på morgnarna, men det är faktiskt precis tvärtom. Jag vaknar och det jag drömt finns kvar tydligt och klart inom mig, tills jag skrivit ner det.
Kerstin har nyligen provat att läsa "Lyckorus" som en bok, inte som ett manus och inte med kritiska korrekturglasögon på.
– Jag tycker den är riktigt bra, skrattar hon.
– Den första handlar mycket om skam och skuld, den här är en riktig feel good-bok.
Någon tredje bok har ännu inte pockat på hennes uppmärksamhet nattetid.
– Men jag tror den kommer. Jag hoppas det, jag tycker så väldigt mycket om Finis son Viktor och jag vill hemskt gärna veta hur det går för honom och de andra.
I dag lördag mellan 13 och 15 signerar Kerstin Blidstam Ahlin sina böcker på scenen i Ugglans park i Strängnäs.