Av vissa anledningar kunde inte Eskilstuna-Kuriren trÀffa henne inför födelsedagen i början av september. Men, hellre sent Àn aldrig.
â Ja, det har faktiskt blivit lite av tema för firandet den hĂ€r gĂ„ngen, skrattar Pernilla Parenmalm
â NĂ€r jag var liten tyckte jag det var perfekt att fylla Ă„r i början av september. Alla var hemma igen efter sommarlovet och kunde komma pĂ„ kalas. Och Ă€ven nĂ€r jag blev lite Ă€ldre blev födelsedagen ett vĂ€ldigt trevligt tillfĂ€lle att samlas som en kick off för höstterminen.
â Nu pĂ„ Ă€ldre dar Ă€r slĂ€kten spridd över landet och det har blivit mer och mer tydligt att terminen, aktiviteterna och vardagen drar i gĂ„ng för alla igen i mĂ„nadsskiftet augusti-september. Det Ă€r inte lĂ€ngre alldeles enkelt att hinna trĂ€ffas den hĂ€r tiden pĂ„ Ă„ret.
Men hon upptÀckte snabbt fördelen med detta. För alla som inte kunde komma till festhögmÀssan och kyrkkaffeminglet utanför TorshÀlla kyrka den 2 september fÄr hon nu trÀffa lite allt eftersom.
â Det blev inget kalas i dagarna tre utan i stĂ€llet ett firande som fortsĂ€tter under hela hösten. Jag Ă€r bjuden pĂ„ middagar hĂ€r och bjudningar dĂ€r. Det Ă€r fantastiskt roligt. Jag hade i förvĂ€g inte riktigt tĂ€nkt pĂ„ att det Ă€r sĂ„ kul att fylla Ă„r Ă€ven i vuxen Ă„lder. Jag firade ju nĂ€r jag fyllde 30 och 40, men hade hunnit glömma hur mycket glĂ€dje det ger att samlas till fest.
Att födelsedagen verkligen inföll pÄ en söndag gjorde valet av kalas givet för en kyrkoherde i en mindre församling, konstaterar Pernilla. Att vÀlkomna församlingsmedlemmarna till högmÀssa med efterföljande mingel med snittar, kaffe och tÄrta ute pÄ kyrkbacken blev naturligt. Och till detta bjöds Àven prÀstkollegor, slÀkt och vÀnner in.
â Det blev en dag med extra allt. Jag tror vi var nĂ€rmare 100 personer i kyrkan och ute i det strĂ„lande vĂ€dret.
Det var för fem Ă„r sedan hon kom till TorshĂ€lla, nĂ€rmast frĂ„n Linköping och en tjĂ€nst som studentprĂ€st. Det var ocksĂ„ dĂ€r hon prĂ€stvigdes efter utbildningen i Uppsala, och hon har hunnit med en rad tjĂ€nster i bĂ„de Uppland och Ăstergötland sedan dess. Bland annat var hon prĂ€st pĂ„ landet i Ydre kommun, granne med hemorten TranĂ„s, under ett antal Ă„r..
Pernilla Àr född i UmeÄ men alltsÄ uppvuxen i TranÄs, och det Àr frÀmst mellan Uppsala och Linköping hon pendlat under sitt vuxna liv. LÀngs vÀg 55 genom Sörmland.
â Det kommer luckor i livet, dĂ„ det kan vara lĂ€ge att bestĂ€mma sig för att gĂ„ vidare mot nya Ă€ventyr. För fem Ă„r sedan hamnade jag i ett sĂ„nt lĂ€ge, och jag började fundera pĂ„ vad jag Ă€r bra pĂ„ och vad jag ville byta till.
Pernilla kÀnde att hon gÀrna ville fÄ anvÀndning för sin arbetsledarerfarenhet, hon ville tillbaka till "kyrkan mitt i byn"-kÀnslan, och hon ville gÀrna ocksÄ bidra till kyrkans viktiga diakonala arbete. Dessutom hade hon fortfarande vÀnner och kontakter i Finland efter studietiden, och att pÄ nÄgot vis ocksÄ fÄ bidra till det svensk-finska samarbetet kÀndes viktigt.
Tankarna drogs till vackra Sörmland som hon beundrat genom bilfönstret och Pernilla började kolla pÄ lediga tjÀnster. Hon hittade TorshÀlla, ömsesidigt tycke uppstod och 2013 tilltrÀdde hon tjÀnsten som kyrkoherde. Tre Är senare fick hon biskopens förtroende att ocksÄ vara kontraktsprost
Det dÀr med att bli prÀst kom tidigt och naturligt till henne under uppvÀxten i en "typisk svensk allmÀnt kyrklig familj".
â Redan pĂ„ Kyrkans barntimmar blev jag vĂ€ldigt fascinerad av de bibliska berĂ€ttelserna. Under konfirmationstiden blev det mer tydligt hur mycket jag drogs till Ă€mnet och jag tror vĂ„r prĂ€st tyckte jag var lite jobbig som aldrig ville sluta frĂ„ga och diskutera, skrattar Pernilla.
Hon gick naturvetenskaplig linje pÄ gymnasiet och valde dÀrefter mellan industriell ekonomi, juridik och teologi.
â Jag kĂ€nde att jag behövde ta reda pĂ„ om mitt religionsintresse bara var fantasier eller vĂ€rt att satsat en lĂ„ng utbildning pĂ„, och kontaktade en prĂ€st i TranĂ„s för rĂ„dgivning.
Församlingen visade sig ha ett vikariat ledigt som församlingsassistent i ungdomsverksamheten, och Pernilla fick ett Är pÄ sig att verkligen kÀnna sig för och prova pÄ olika sysslor. Efter det var det inga problem att vÀlja universitetsinriktning.
Sedan studietiden har hon hunnit med att jobba med skilda saker utöver prÀsttjÀnsterna. Bland annat han hon undervisat sjÀlv pÄ universitetet i Uppsala, och inom Svenska kyrkan pÄ nationell nivÄ arbetade hon en tid med bland annat gudstjÀnstutveckling. Och i ett samarbete mellan universitetet och diakonistiftelsen Samariterhemmet arbetade hon inom vad som i dag gÄr under namnet "Centrum för forskning om religion och samhÀlle".
Den största fördelen med kyrkoherdeyrket Àr variationen, konstaterar hon.
â Det kan kĂ€nnas splittrat ibland, men allra oftast Ă€r det bara positivt. Och vila och Ă„terhĂ€mtning fĂ„r man ju just i en varierad arbetsvecka.
Pernilla skrattar nÀr hon berÀttar om en av de senaste försöken till ny fritidssysselsÀttning.
â Jag har lĂ€nge tĂ€nkt att jag ville lĂ€ra mig knyppla som verkade sĂ„ spĂ€nnande, och erbjöds en dyna av en god vĂ€n. Men upptĂ€ckte sĂ„ snart jag fĂ„tt hem den att hĂ€r hade konsekvenstĂ€nkandet tagit paus, det hĂ€r hade jag ju inte alls tĂ€nkt igenom. Jag har tvĂ„ katter och du kan bara tĂ€nka dig hur bra det gick att försöka knyppla med dem intill...