– Lova mig att du aldrig slutar skriva
– Ja mamma, det lovar jag.
Är bland de sista som sägs mellan Madeleine Andersson och hennes mamma i oktober 2016. Det är hennes sista löfte till sin mamma innan hon sa hejdå, höll hennes hand och hör det sista andetaget.
– Att se någon långsamt tyna bort förändrar en. De förändrar sättet att se på livet, vad som är viktigt och vad som är oviktigt, säger Madeleine.
– Om det är något som hon lämnat efter sig, nästan ristat in i mig, så är det att följa sitt hjärta och förverkliga sina drömmar. Efter det där sista andetaget, när jag insåg att inget någonsin kommer bli som vanligt, igen så bestämde jag mig för att göra det som hon så många gånger sagt till mig. Följa mitt hjärta och skriva.
Att skriva har alltid varit en stor passion för Madeleine. Allt från noveller, berättelser och texter om tankar och känslor.
– När mamma blev sjukare spenderade jag många timmar vid sängens sida, dag som natt, och när jag inte fann ord att berätta vad jag kände fanns där ett blankt papper och en penna.
Det största intresset har alltid legat i att skriva om det som befinner sig i fjärran länder. Där tomtar, troll och älvor befinner sig. Där magin som inte finns i denna verklighet existerar.
– Jag är ett Harry Potter-fan och alltid haft en kärlek för andra typer av världar. Där finns det inga begränsningar och där kan man uppleva sådant man inte kan här. Jag skulle säga att min fantasi är omättlig och fantasin måste ut på något sätt. I textform har det också alltid varit lättare för mig att kommunicera.
När Madeleine var barn spenderade hon somrarna på landet. Mitt ute i ingenstans fanns den lilla familjens sommarstuga. I huvudet på den redan då fantasifulla lilla Madeleine fyllde hon skogen med magi, djur och andra skapelser.
Det var efter en utlandsresa till Thailand över jul och nyår som hon tog sig i kragen. Hon behövde komma ett steg närmare författardrömmen. Det resulterade i en anmälan till en kurs hos författarinnan och lektören Jorun Modén. Detta gav en rejäl skjuts i rätt riktning och kursen var både givande och rolig, säger Madeleine.
– Det gav mig ovärderlig kunskap om hur man bygger en text och skapar det jag vill skapa. Vi fick lära oss hur man skriver för att beröra på det sättet som de också berör än själv, berättar hon.
Inte långt efter kursen tog hennes gestaltning i textform en helt ny vändning. I samband med en danskurs kom hon i kontakt med en teaterförening. Där stötte hon på manusförfattarna och regissörerna Morgan Petterson och Henrik Backman. Idag driver de den fria teatergruppen MMH Produktioner, där de i första hand arbetar med egenskrivet material. För stunden arbetar de på deras första projekt ''Bara Käbbel'' som har premiär den 24 juli.
– Manuset är skrivet av Morgon Pettersson och det är en varm familjepjäs om kärlek och dramatiska missförstånd, säger Madeleine.
Förra veckan tog hon ytterligare ett steg mot drömmen om att en vacker dag kunna stå med den egna boken i handen. Då skickade hon in sin första novell till ett bokförlag. ''Humlor och kallt kaffe'', är en kort novell om tid, närvaro och insikter. Om vad som är viktigt och oviktigt.
– Jag skriver för att jag älskar det och för att det hjälper mig att läka och utvecklas. Livet är så fruktansvärt skört, vi har inte tid med att omge oss med saker som får oss att må dåligt eller känna oss instängda. Oavsett hur svårt, läskigt eller jobbigt det må vara så tror jag att det är viktigt att vi bryter oss loss. Att vi tar det där steget och går efter våra inre drömmar.