När han fick stipendium ur Bert Levins stiftelse för jazzmusik 2014 löd motiveringen bland annat: "En av de riktigt tunga musikerna ur det äldre gardet." "En majestätisk musiker och förebild för generationer av saxofonister."
Nisse Sandström tycker att han haft tur i livet, och är tacksam för att han har fått vara med om så mycket roligt. Parallellt med jobbet som målare utvecklades han som tenorsaxofonist och kontaktnätet växte med musiken. Jazzen har tagit honom ut i världen och gett honom glada möten med människor.
Monica Zetterlund träffade han första gången i föräldrahemmet på Storgatan i Katrineholm, och började spela med henne när han var 18 år. Samarbete med basisten Red Mitchell tog honom till USA. En kväll satt Ella Fitzgerald i publiken.
Det är glädje i Nisse Sandströms röst när han berättar, vare sig han pratar om sin sejour i USA eller om samarbetet med eleverna på De Geer-gymnasiet i Norrköping.
Han vände åter till Sverige efter en och en halv månad i USA. Vid 35 års ålder blev han professionell musiker efter 20 år som yrkesmålare. Han bodde i Stockholm och jobbade bland annat i miljonprogrammet i Tensta. Därefter fick han jobb som lärare på Musikhögskolan.
Nisse Sandström trivs på landsbygden i norra Östergötland där han bor med sin hustru Kerstin, som är textilkonstnär. Han arrangerar melodier och han skriver egen musik. Han har byggt ett eget konstgalleri, och han studerar fåglar. Hans tavlor med Katrineholmsmotiv är välkända i hemtrakterna.
Vad har betytt mest för dig när det gäller ditt liv som musiker?
‒Jag tror det var när jag fick träffa Red Mitchell, en världsbasist. Vi jobbade ihop i 14 år. Det var han som tog mig över till Amerika. Mötet med honom är nog det viktigaste i mitt liv. Jag lärde mig så mycket av honom, säger Nisse Sandström.
Nyligen spelade Nisse på en konsert i Lund, och på Crescendo i Norrköping. Han har alltid spelningar och konserter på gång. Framför ligger bland annat Huddingefestivalen och en spelning på Skansen i Stockholm, liksom jazzfestival på Stora Djulö och spelning på Boda kvarn i sommar.
‒Ja, det är mycket. Det är roligt.
Han målar fortfarande.
‒När andan faller på. När jag har tid, framför allt måste jag ha tid.
2015 hade han utställning hemma.
‒Jag tror jag målade 15 grejer, merparten Katrineholmsmotiv.
På frågan hur det gick till att han började måla tavlor säger Nisse Sandström:
‒Jag har alltid varit intresserad av konst. Jag började måla när jag var 14, 15 år. Då gillade jag surrealism, Salvador Dali och så, lite sjuka grejer. Sen blev det bara musik.