Det är driv och energi runt Marie Selander, och mycket skratt. Vid det här laget har hon massor av kunskap och erfarenhet att ösa ur, och en gedigen musikutbildning.
Hennes lugna punkt finns på landsbygden i Julita. Där bor hon tillsammans med sin man Tuomo Haapala, och där har hon sitt arbetsrum där hon komponerar. Att skriva musiken till föreställningen "Kvinnorna och staden", efter Kerstin Ekmans romansvit, är det stora projekt som är aktuellt nu.
‒Så fort jag får manus ska jag sätta i gång. Vi börjar repetitionerna i januari. Det är premiär den 4 juli och vi ska spela 15 föreställningar. Vi ska spela på Lokstallarna i Katrineholm. Det är ett fantastiskt ställe!
Koncentrerat arbete väntar innan dess.
‒Tiden går fort då. Jag glömmer bort att äta lunch. Det är bara att jobba. Man kan inte sitta och vänta på inspiration. Kvällarna är bäst, då är det tyst och man blir inte störd.
Härom kvällen sjöng Marie Selander vid en sammankomst hos Karin Boye-sällskapet. Hon deltog också nyligen på Södra Teatern i Stockholm där folkmusikduon Sara & Samantha framträdde med "Matriarkerna" och satte ljuset på musikaliska förebilder som är kvinnor, däribland Marie Selander.
‒Det var smockfullt med folk, säger Marie som i alla år lyft fram kvinnor och deras verk.
‒Jag har upptäckt att varje ny generation kvinnliga musiker inte känner till några kvinnliga musikaliska förebilder. Det är som i historieböckerna, att kvinnorna inte finns med.
Själv tog hon sin plats redan i tonåren då hon och några kompisar startade rockbandet Nursery Rhymes. Bandet turnerade i Europa och var bland annat förband till The Kinks och The Who.
Marie Selander utbildade sig, efter universitetsstudier och folkhögskolestudier, på Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Hon har undervisat mängder av musikstuderande, och varit gästprofessor vid Sibeliusakademin i Helsingfors. Hon spelar ett antal instrument, varav rösten är det viktigaste, komponerar och arrangerar, och har medverkat i ett antal konstellationer av musiker.
Hon växte upp i Hammarbyhöjden. Mamma var städerska och pappa svetsare.
Vad i din uppväxt har haft störst betydelse för att du blev som blev?
‒Jag hade väldigt bra stöd av mina föräldrar. Jag och min syster tillhörde de få som tog studenten i vårt område. Jag fick väldigt mycket kulturell stimulans. Pappa tog med oss till Berns. Han var rolig, han tog med oss backstage för att vi skulle få träffa artisterna och få autografer.
Som 15-åring hamnade Marie i samma bil som John Lennon. Då, 1963, hade hon sökt sig till hetluften på Arlanda för att vara där när The Beatles anlände. Numera åker hon ifrån Stockholm så fort hon hinner.
‒Vi har sålt vår lägenhet där, och köpt en lägenhet i Eskilstuna. Det är skönt att slippa Stockholm, jag saknar det inte ett dugg, säger hon.
Huset i Julita hittade de redan 1978, och har bott där sedan 1992.
‒Jag älskar naturen. Det är därför jag bor på landsbygden. Jag tycker det är jätteskönt att bo på landet.