Hans brinnande intresse för försvars- och militärfrågor har funnits med sedan barnsben, när han under familjens Sollefteåsomrar imponerad följde verksamheten kring regionens två regementen, och lekte soldat i skogen med kompisarna.
‒Jag skulle bli militär, det var jag säker på. Sedan mattades drömmen av lite och livet tog andra vägar. Jag utbildade mig till möbelsnickare, vi var den sista kullen som gick träteknisk på Rekarnegymnasiet – och hade fantastiskt kul.
‒Att kunna få ut en möbel av ett gäng plankor, brädor och tunna fanér är otroligt spännande och rogivande. Vi byggde allt från enklare utemöbelset till rejäla köksbord, stolar och vitrinskåp enligt egna ritningar. Jag sökte ett antal jobb direkt efter studenten, med samma resultat. "Vi vill gärna att du har tio års erfarenhet" sa alla. Så det var tufft, när man bara brann för att få sätta i gång och jobba med allt man lärt sig.
Björn tog andra jobb, som ledde till nya. I åtta år var han betonghåltagare. Nu har han jobbat i byggvaruhandeln i två år och som lagersäljare på Beijer Byggmaterial sedan i våras.
‒Jag gillar att prata – som du kanske märker – och ge kunden det hen behöver, så jag tycker jag hamnat på ett bra ställe. Jag får prata virke, sälja trä och utöva kundbemötande. Det är inte helt enkelt för en hobbyutövare att veta exakt vad som ska inhandlas, och då finns jag där med mina kunskaper och erfarenhet. Det känns faktiskt som att cirkeln ändå slutits i yrkeslivet på ett sätt.
Och det militära finns där även det i dag, mycket tack vare den stora skogsbranden i Västmanland 2014.
‒Jag kände mig frustrerad över att inte kunna hjälpa till, och såg hur Hemvärnet bidrog så starkt till att skador och antal förlorade liv kunde begränsas. Det gjorde att jag tog tag i vad jag funderat på länge och skickade in min ansökan till Försvarsmakten. Det känns bra att få vara med och göra samhällstjänst på riktigt, menar jubilaren som under nästa vecka ansluter till den stora militärövningen Aurora 17.
Det är också i första hand det stora intresset för det svenska försvaret som lett in honom på den politiska banan. Han är engagerad kommunalt sedan 2015. I dag sitter han som ordinarie ledamot i Eskilstunas miljö- och räddningstjänstnämnd, och representerar Sverigedemokraterna.
‒Att vara lokal fritidspolitiker passar mig jättebra där jag är i livet i dag. Så småningom kan jag tänka mig att ägna politiken mer tid, den ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Beroende på utfallet i nästa års val så är närmaste målsättningen att jag blir ledamot i kommunfullmäktige.
Alldeles oavsett parti är det viktigt att engagera sig, tycker Björn Näsman.
‒Vi får chansen att vara med och påverka i vilken riktning vi tycker att samhället ska ta, i stället för att sitta hemma och tycka saker. Jag vill vara med och göra ett gott arbete, i första hand på rotnivå för Eskilstunaborna.
Men ett roligt jobb och två tidskrävande fritidsengagemang till trots; viktigast alla kategorier i Björns liv är familjen. Han pratar om sin fru med tacksamhet och kärlek i rösten.
‒De säger att livet börjar vid 40. Mitt började 1999 när jag träffade Madde. Nu kör vi på tillsammans i minst 40 år till. Alldeles för många förhållanden går sönder i dag, och jag tror det största felet människor gör är att de inte pratar med varandra, diskuterar, löser problem gemensamt, hjälps åt och – framför allt har roligt tillsammans. Allt faller på plats när man lär sig uppskatta det man har.
‒Livet är en bergochdalbana och livet är skört. Av min ursprungsfamilj har jag bara pappa kvar, efter många dödsfall de senaste åren. Man lär sig att uppskatta livet på ett annat sätt med motgångarna, och att ta vara på tiden som finns. Jag väljer att vara en glad person och det kommer man långt med, även om det också kräver mycket energi. Men du måste få bryta ihop ibland också, det är vad som gör dig stark.