"Min kollega Johanna Björk är en riktig solstråle, alltid glad och positiv även fast livet inte alla dagar är glittrande precis. Hon har alltid tid för alla, personal som boende. Hon hinner alltid stanna upp och se till att alla mår bra innan hon kvickt och glatt springer vidare med ett leende på läpparna. Hon är värd att få bli Veckans Solstråle i Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning."
Mejlet kom till tidningsredaktionen från äldreboendet Hemgården i Malmköping. Klart vi åkte dit för att träffa solstrålen Johanna, som först blir väldigt blygsam över uppmärksamheten. Men väldigt glad.
– Jag är inte mycket för att framhäva mig själv, men samtidigt blir jag ju otroligt smickrad och tacksam. Och jag tänker att sånt här fint beröm spiller ju över på hela arbetsplatsen. Alla mina kollegor är bra, och alla är vi glada, för det mesta.
Johanna Björk är uppvuxen i Dunker, men ända sedan hon flyttade hemifrån som 17-åring har hon bott och stortrivts inne i Malmköping.
– En liten vacker ort, som har allt vi behöver. Eller ja, det finns bara en butik som säljer kläder så ibland behöver vi åka till Eskilstuna, Flen eller Katrineholm, men det mesta finns här hemma och jag försöker handla så mycket som möjligt i Malmköping och gynna våra lokala företag.
Även hennes kära arbetsplats är småskalig, och yrket har varit detsamma sedan sommarjobbet hon fick som 16-åring.
– De behövde sommarvikarier i hemtjänsten, och jag fick dispens att åka hem till de gamla och duscha dem, städa och handla trots att jag bara var 16. Jag stortrivdes direkt, och jobbade både på Hemgården, som var ålderdomshem på den tiden, och ute i de privata hemmen. När jag sedan pluggade till undersköterska fortsatte jag jobba kvällar och helger. Och efter utbildningen fick jag anställning inom Flens kommun
Genom åren har Johanna jobbat som såväl hemvårdare som personlig assistent, och i flera omgångar har hon varit tillbaka på Hemgården, som under en period var korttidsboende innan det stängdes och organiserades om till dagens äldrevård. Från nyöppnandet för tre år sedan har hon varit stationerad på Hemgården, som har tio boende för närvarande.
Yrket har hon inte ångrat en dag. Hon stortrivs med att göra tillvaron så bra som möjlig för de boende och uppskattar variationen i arbetssysslor och schema. Att vara kommunanställd ger också en skön trygghet. Att vidareutbilda sig eller söka sig bort från Malmköping har hon helt enkelt inga behov av.
Men som många andra sjukvårdsutbildade önskar hon sig numera ofta mer tid.
– Förr hade vi inom hemtjänsten tid att sitta ner med de gamla efter städningen, och prata en stund över en kopp kaffe. Det hinner de nog tyvärr inte nuförtiden. Här hos oss är det lugnare, jag upplever det inte alls som en stressig arbetsplats.
Men Johanna tror nog att de boende tycker att hon stressar när hon "kvickt och glatt springer vidare" som tipsaren beskrev det.
– De brukar säga åt mig att sluta springa, men jag har den här farten i mig bara, skrattar hon.
– Och det där med att jag alltid är glad; jo jag är nog för det mesta på bra humör. Klart att jag också har tunga dagar. Men när man jobbar med människor tycker jag att man måste vara lite professionell. Klarar man inte av att hålla en fasad kring sina eventuella personliga problem ska man kanske inte heller vara på sin arbetsplats.
– Här är vi öppna mot varandra. Säger man att "i dag är ingen bra dag för mig" så vet alla, och kan hjälpa och stötta. Och det är inte särskilt svårt att vara glad här. Dessutom har jag en fantastiskt bra chef jag kan kika in hos om jag någon gång skulle behöva prata av mig lite.