De har hetat Gaelle Enganamouit, Olivia Schough, Marija Banusic, Mimmi Larsson, Loreta Kullashi med flera. Alla har de gått bet mot den starka, smarta och otroligt lugnt spelande försvararen.
– Jag försöker bara att göra det enkelt. Inte hitta på för svåra saker, stå rätt och hålla mig i form fysiskt. Är jag bra tränad vet jag att jag hänger med.
Hon har varit en del av Nigerias landslag sedan 2003 och i Piteå i nio år.
– Jag gillar inte kylan och vintern egentligen men jag gillar stan. Det är lugnt där och nära till allt plus vänliga människor. En del gubbar ser våra träningar och pratar gärna och peppar oss om vi till exempel är skadade eller så, berättar Faith med ett skratt.
United höll sig nog för skratt på söndagen på Tunavallen när Ikidi Michael gång på gång stod på rätt ställe, petade undan en boll, tacklade undan sin motståndare och så vidare.
Att hon fick pris som Piteås bästa var så rätt som det kunde bli.
– Vi har haft fyrbackslinje förut men inte vunnit så många matcher som vi önskat. Nu är vi tre backar och det känns väldigt roligt att spela så. Det verkar som att det fungerar också.
Varför har ni så lätt för Eskilstuna?
– Det vet jag inte. De har många bra spelare men det har vi också. Nu följde vi vår taktik och lyckades bra med den.
Och du gjorde knappt ett misstag nu heller.
– Det vet jag inte. Men jag brukar ligga nära motståndarna och kunna läsa vad de ska göra. Missar jag så vet jag att lagkamraterna täcker upp bakom mig också.