Alla åtta hinner se lite lagom blåfrusna ut innan fotograferingen på Fristadstorget är avklarad. Flickorna springer före in i tidningens lokaler och önskar sig varmt te.
Men snart är det slut på frysandet för familjerna Perämäki och Hallkvist. På fredag kliver de på planet mot Thailand, och det är inte en tvåveckors semestervistelse som väntar. Tillsammans har de köpt ett företag som förmedlar semesterboenden på Kamala beach i Phuket, Thailand. Här ska de därför bo permanent.
Och allt började för bara ett halvår sedan, med en gemensam spontansemester som bokades om.
Eller det började egentligen när Susanna Perämäkis mamma och Samuel Hallkvists pappa gifte sig för ett antal år sedan. Familjerna fann varandra direkt, och på den vägen är det.
‒I februari i år bestämde vi oss lite snabbt för att åka till Barcelona tillsammans. Men så tyckte vi att resan blev så dyr och konstaterade att "vi kunde ju kommit till Thailand för de pengarna".
Sagt och gjort. Resan bokades om.
‒Och där låg vi sen vid poolen och snackade som man gör om att "här skulle man ju stanna". Vi bollade idéer kring att driva hotell, och kom på att den svenska man vår familj hyrt hus av senast vi var i Thailand ju faktiskt bodde i byn vi befann oss i, berättar Kamilla Hallkvist.
Killarna gjorde ett besök hos mannen, som konstaterade att han jobbade för mycket och hade funderingar kring att sälja ett av sina företag – och som lovade höra av sig om han beslutade göra slag i saken.
Under våren ringde han och i juni togs beslutet mellan Eskilstunafamiljerna: vi kör! Överlagt, planerat men inte så genomtänkt, som de själva summerar det.
Samuel, som sagt upp sig från mångårig tjänst på Volvo, och affärsutvecklaren Janne tar hand om och ska utveckla det gemensamma företaget. Kamilla, som är tjänstledig från socialförvaltningen där hon jobbat med HVB-hem för ensamkommande barn, ska plugga och Susanna fortsätter att på långdistans driva det mediebolag,10 Media, som hon och maken lett i fem år tillsammans.
Och barnen, "kusinerna" som allihop gillar varann, ska gå i svensk skola och ser fram emot omställningen.
‒ Det känns bara jättebra att flytta. Att alltid ha det varmt och skönt, och kunna bada när man vill, det ska bli det bästa, säger tolvåriga Julia Hallkvist och gängets minsting, Calissa Perämäki, sju, håller med.
‒Och jag tycker det ska bli roligt att byta skola.
Kamilla och Samuel har sålt sin älskade villa och det mesta i övrigt av ägodelar. För någon vecka sedan flyttade de ut och bor nu med sina resväskor hos familjemedlemmar till resdagen. Perämäki har också sålt av det mesta, men behåller sin lägenhet i centrala Eskilstuna. Som en bas för Sverigebesöken. Och alla betonar hur bra de trivts med sina liv här i Eskilstuna.
‒Ja, det är ett allmänt snurr i huvudet och underliga dagar detta, noterar Janne.
‒Allt känns rätt abstrakt, vi bor ju liksom varken här eller där just nu. Innan vi hittat egna hem i Kamala använder vi två egna uthyrningshus. Men det har varit intressant att upptäcka hur lite man verkligen behöver omkring sig, när det är dags att samla ihop de saker man absolut måste få ta med sig. Jag fick inte ihop en pryl. Och vi har upptäckt härliga sidor hos varandra vi fyra, olika kompetenser som funkar bra tillsammans.
Båda paren har som många andra pratat löst om att "när barnen är stora" eller "på äldre dar", då skulle de flytta utomlands.
‒Chansen kom redan nu och vi tog den. Man vet ju aldrig vad som sker, och man vill ju inte sitta sen och se tillbaka på åren och ångra det man aldrig vågade – att utveckla sig själv, se något annat, gå ner i varv, få mer tid med barnen och verkligen leva livet, konstaterar Kamilla.
Och funkar det inte, ja, då finns ju Sverige kvar.
‒Vad har vi att förlora? Det är väl bara att åka hem i så fall. Och bygga ett nytt hus, skrattar Samuel.
Fast familjerna är rätt tveksamma till att de skulle flytta hem igen i första taget. Kanske är det i stället något annat land som lockar efter Thailand.
‒Vem vet var vi hamnar, säger de, fullt medvetna om att vänner och bekanta säkert sätter morgonkaffet i vrångstrupen när de läser artikeln om flytten. Och barnen har kompisar som är ledsna. Susanna Perämäki tillägger snabbt:
‒Alla är sååå välkomna! Kom och hälsa på oss, vi förväntar oss besök varje månad. Det sociala livet i Sverige är väl det man kommer att sakna mest i början.
‒Men vi planerar att komma hem under de svenska somrarna.
Ikväll lördag bjuder familjerna sina nära, kära och vänner på avskedsfest på lokal.