Den stora villan ligger vackert i öppet landskap strax söder om Vansö kyrka. Här bor tvillingsystrarna Saga Karlsson och Marie Rosenström med familjer och djur på varsin våning.
Hit flyttade först Saga med sin familj, med systrarnas lillebror Esa på övervåningen. Men när brorsan hittade flickvän och flyttade ut, Maries make fick jobb i Strängnäs och de kände att det var dags att lämna hästgården utanför Bälgviken, så blev detta det naturliga steget att ta.
Vi hörs ibland oftare på Facebook än på gårdsplanen.
Boendesituationen är de väldigt nöjda med.
– Men vi umgås inte alltid dagligen trots att vi är grannar och trots att vi står varandra så nära. Vi hörs ibland oftare på Facebook än på gårdsplanen, säger de och skrattar.
På torsdagar träffas de dock alltid, då åker de tillsammans och storhandlar.
– Det slår aldrig fel, när vi kommer ut för att sätta oss i bilen har vi alltid klätt oss i samma färger. Det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, dag eller kväll, vi har valt samma färger varje gång, helt otroligt. Och samma sak när det gäller mat; de diskuterar sällan vad de ska bjuda sina familjer på till middag, men väljer nästan alltid samma sak.
För tillfället har Marie och Saga valt olika hårfärg, men oavsett kläder och hår är de otroligt lika utseendemässigt. När de var yngre kunde de byta killar med varandra. Och hästar under uteritten. De kunde skapa en hel del förvirring för omgivningen.
– Och ändå är vi inte enäggstvillingar, vi är tvåäggs, förklarar Saga. Marie protesterar.
– Nej, det är vi ju inte, vi är enäggs.
– Nix, tvåäggs, det vet du väl?
– Va, är du hundra? Hur har jag kunnat glömma bort det?
Marie är den tuffa, hon har mer skinn på näsan medan jag är blygare.
Saga Karlsson
Mamma Rita, som är den som sett till att döttrarna lite emot sin vilja uppmärksammas i tidningen, konsulteras och kan konfirmera: tvåäggstvillingar.
Och inuti skiljer det faktiskt en del mellan personligheterna.
– Marie är den tuffa, hon har mer skinn på näsan medan jag är blygare, konstaterar Saga.
Tack vare sin tvåspråkighet, med en finlandssvensk mamma och en finsk pappa, sattes barnen att gå i både finskt och svenskt lekis och det gjorde att de började skolan ett år senare än jämnåriga kompisar. Och systrarna skildes åt ett år på grund av Maries bus. Hon flyttades till en annan klass. I sjuan återförenades alla tre syskonen i samma klass i Fröslunda.
– Det var på gott och ont. Vi hade samma vänner och togs liksom ofta för en person fast vi var tre. Vi två var alltid "tvillingarna", det var sällan man fick höra sitt namn.
Också gymnasiet inledde de i samma klass. Marie var lite av pojkflicka i ungdomen och valde verkstadsmekaniska linjen. Saga hängde på sin syster av vana, men kände snart att hennes hjärta fanns med inom vården. Hon bytte till vårdskolan, stortrivdes och började jobba som hemsamarit.
I dag är jag lyxhustru.
Marie Rosenström
Marie blev med barn efter skolan och födde sin första dotter bara 19 år gammal. Men hon blev snart ensamstående och när hon drabbades av förlossningspsykos fanns Saga där. Systrarna bodde tillsammans en period.
– Jag är så tacksam att jag hade min syster, hon var ett enormt stöd innan jag fick professionell hjälp, flyttade ihop med en kille och började jobba på Fas lås.
Marie fick en dotter till, innan hon träffade sin nuvarande make Krister. Saga mötte sitt livs stora kärlek Piere redan när hon var 16 år. Paret har tre barn, och Saga jobbade i många år inom vården. När sista barnet kom drabbades även hon av en förlossningspsykos.
– I dag är jag lyxhustru, säger hon lite blygsamt.
– Det är jag med – ofrivilligt, förklarar Marie, som lider av fibromyalgi och har hamnat i limbo mellan Försäkringskassan och sjukvården. Motgångarna, att inte kunna jobba, inte få sjuklön och inte heller bli förtidspensionerad, har tagit hårt på henne.
– Djuren får mig att gå upp på morgonen. Hösten är jobbigast, jag har en sådan smärta i kroppen, jag är trött och orkeslös, och glömmer saker. Ibland kan man tro att jag har Alzheimers.
Jag har till och med fött ett av hennes barn, i en bingohall.
Marie Rosenström
Men tillsammans ger de varandra kraft. Och de delar såväl tankar som känslor.
– Jag känner Sagas smärta, om vi inte är fysiskt tillsammans, jag har till och med fött ett av hennes barn, i en bingohall, ler Marie. Jag är glad att jag varit med vid flera av Sagas olyckor, så jag sluppit smärtorna.
Utöver att de känner in varandra väldigt väl, har både Saga och Marie alltid känt av och sett besök från andra sidan. Marie och Krister var med i tv-programmet "Det okända", när det började hända oförklarliga och skrämmande saker på gården de tidigare bodde på.
– Här ute är det lugnt. Vi ser saker ibland men de är inte obehagliga, vi låtsas bara som om det regnar.