‒Jag älskar Eskilstuna! utbrister han när han kommer in på redaktionen från solskenet utanför.
‒Jag är verkligen ärkeskåning. Mitt hjärta har jag kvar i Skåne, jag fullständigt dyrkar Malmö FF och kan snabbt ändra dialekt till riktig bonnaskånska.
För att bevisa påståendet växlar Sten mitt i meningen om till att låta som Hasse Kvinnaböske. Sen är han tillbaka i Sörmland igen.
‒Men, jag älskar Eskilstuna. Det är absolut en av Sveriges bästa städer. Jag är helt betagen av vattenflödet genom hela stan. Det är fantastiskt att en kommun kan ha så stora vattenspeglar i centrum.
Något annat Sten Elmgart älskar är att samarbeta med unga människor. Det har han ständigt gjort, oavsett om det handlat om engagemang inom idrottsklubbar och föreningar, eller om Jazzklubbens täta samarbete med Eskilstunas musiklärare och elever i musikskolan.
‒Det är underbart att få jobba nära unga talanger, hjälpa och stötta i deras utveckling. Här har vi mängder av fantastiskt duktiga unga musiker av olika slag.
Han vill inte ha några presenter.
‒Men sätt gärna in 50000 på Jazzklubbens konto, till en stipendiefond för unga musiker. Småposter om 10000 går också bra.
Säg jazz och Sten får solsken i blick även inomhus. Jazzmusik har han älskat sedan unga år, då han och kompisen hängde på Erik Nilsons Musik på Drottninggatan och spisade plattor.
‒Jazz är så mycket. Jag hävdar bestämt att världens förste jazzmusiker var Bach.
Ordförande i Jazzklubben har han varit sedan 1995, och år efter år har han fixat en rad av världens bästa artister till Eskilstunascenerna. Men sedan en tid är Sten tydlig med att han gärna kliver åt sidan och lämnar över ordförandeskapet till en efterträdare.
‒Det känns jätteviktigt att få lämna över till någon som vill vara konstnärlig ledare, som är beredd att jobba ideellt och som kan få denna fina Atlantångare, med 1000 medlemmar, att fortsätta framåt.
Så om det nu dyker upp någon som är villig att ta över rodret, vad ska du ägna dig åt då?
‒Jag ska ha tillbaka mitt gamla handicap i golfen. Jag var nere i 9 för fem-sex år sedan, och det ligger ju lite prestige i att ha singelhandicap. Så det ska jag klara, och jag är inte orolig, jag har en av världens bästa golftränare till hjälp. Patrik Jonsson var jag en gång ungdomsledare åt, i dag är han min tränare.
Att fylla 75 har han lite dubbla känslor kring. Han känner sig yngre, men tycker samtidigt att vissa jämnåriga blivit hemskt gamla.
‒Mina föräldrar blev 95 och 96 år, och även om jag har 20 år kvar börjar jag förstå vad de pratade om när de sorgset konstaterade att de inte hade några vänner kvar. Men jag är glad över att ha så många unga människor omkring mig, inklusive barnbarnen. De får mig att känna mig högst levande. Och jag älskar fortfarande att klättra i träd och prova nya saker, jag hinner inte med allt jag vill göra.
Jag passar på att fråga vad jubilaren tycker om årets startfält i Melodifestivalfinalen på lördag.
‒Vet du vad det bästa med Melodifestivalen är? Det är alla dessa fantastiska kulturprogram de sänder i tvåan samtidigt, ler Sten Elmgart lyckligt.