Hon beskriver sig själv som glad, rak och ärlig – och lite busig. Hon står för det som är rätt och riktigt, och har höga krav på omgivningen. Och inte minst på sig själv.
‒Det får jag förstås lida för ibland. Jag har fått omvärdera livet lite och fokuserar nu mer på vad som är viktigt, och ser till att njuta av tillvaron mer. Passar det inte kan jag säga nej, det är såå skönt. Nej sa man ju aldrig förr, konstaterar Unni Klemmé.
Hon är född och uppvuxen i Eskilstuna, där hon tidigt gjorde sitt intåg i restaurangbranschen. Allra först via ett extrajobb, i spritkassan på en pizzeria. Och så via kärleken. Unni och krögaren Günther Klemmé var ett känt par och ett begrepp i Eskilstunas restaurangvärld under många år. De drev bland annat Restaurang Oscar från 1987, och två år senare Tingsgården.
‒Jag var 18 när vi träffades, Günther 29. Jag hade ett ekonomijobb till en början men det blev mer och mer att jag var med och hjälpte honom i restaurangerna. Och så kom de tre barnen däremellan.
Unni minns de intensiva åren med glädje, och strör rosor över parets fantastiska personal.
‒Jag minns speciellt när Günther 25 dagar innan vi skulle öppna Oscar bröt båda armarna. Skulle vi behöva ställa in premiären? Men tack vare personalen fixade vi det. Jag har kontakt med många av dem än i dag.
1993 hoppade Unni av det roliga men intensiva livet, skilde sig och bytte yrkesinriktning. Hon gick tillbaka till ekonomisidan och jobbade under ett antal år bland annat med folkbildning, hade tjänster i Örebro och Stockholm och var verksamhetschef på ett studieförbund i Västmanland.
Sedan längtade hon på nytt till att driva eget. Av svågern fick hon idén om att driva tvätteri.
‒Det gick som tåget under tre år, sedan folk väl förstått vad det var jag erbjöd. Jag hade såväl privatpersoner som kyrkor, hotell och restauranger som fasta kunder.
Efterfrågan på fler tjänster avgjorde utvecklingen. Hösten -08 startade städfirman Pigan och ett halvår senare avvecklades tvätteriet. I dag har Unni 16 anställda, och behöver ständigt fler. Kunderna är äldre som vill fortsätta orka bo hemma, barnfamiljer som inte får ihop livspusslet och de flesta kategorierna däremellan.
‒Jag gör de första hembesöken hos kunden. Sedan kommer mina duktiga pigor och städar. Vi har väldigt roligt, det ger så enormt mycket att glädja andra med tjänster. Jag får hjälpa människor att ta bort några måsten ur tillvaron, det får mig själv att må bra.
Att nå åldern 60 fyller Unni Klemmé med lite blandade känslor. Mest positiva. För som sagt, det där med tant är ingenting som angår henne.
‒Tant förknippar jag med bitterhet, och det är ingenting för mig. Jag har kommit dithän när jag faktiskt kan göra precis vad jag vill och skita i vad folk tycker och tänker. Och jag inser att det gäller att ta tillvara på dagarna. Jag vill vara med, fortsätta att drivas av nyfikenhet och hitta på roliga saker.
Hon går ofta och gärna på teater och konserter, lagar mycket mat och älskar att resa. Helst till värmen.
‒ Jag har dessutom ett jobb som är kul, jag njuter av att umgås med vänner och familj, och badar i mitt spabad på baksidan av huset. Jag lever ett bra liv kort och gott, känner mig tillfreds.
I en framtid kan hon tänka sig att hon eventuellt bor utomlands ett antal månader om året, kanske i Portugal, kanske Gran Canaria.
‒En liten lägenhet här, och sedan dra iväg ner till solen i oktober. Du vet att det är bara din egen fantasi som sätter gränserna. Det är upp till var och en att forma sin egen tillvaro. Jag är på intet sätt född med guldsked i mun, men alla väljer vi vad vi gör av livet. Mina val har ibland varit av det sämre slaget, men från och med nu ska jag bara göra bra val.
Själva födelsedagen är hon på hemlig ort.
‒Då är jag ute och rullar hatt, ler Unni Klemmé gåtfullt och tillägger:
‒Det får man tolka som man vill, jag behöver ju faktiskt inte berätta allt jag gör.