Han föddes i Ungern men var bara ett halvår gammal när han tillsammans med sina arbetskraftsinvandrande föräldrar kom till Sverige och Sörmland.
‒Pappa mjölkade kor och skötte lagårdar, först i Strängnäs och så på olika platser i länet. Mina föräldrar trivdes bra i Sverige, och jag fick två syskon.
Unge Istvan hjälpte till på gården och på ett sågverk innan det blev handelsgymnasium i Örebro. Planen var att jobba med ekonomi, men så mycket mer än något år som revisor på en bilfirma i Nyköping blev det inte. I dryga 20-årsåldern fick han anställning som abonnemangsförsäljare på Tidningen Folket och trivdes så bra att han blev kvar i många år.
‒1986 blev jag omplacerad till huvudkontoret i Eskilstuna och de sista två åren på Folket var jag vaktmästare.
Efter olika jobb och kurser inom kommunen inleddes åren som Istvan anser är de bästa under yrkeslivet.
‒Jag gick undersköterskeutbildning, jobbade på äldreboenden inom kommunen och trivdes väldigt bra. På den tiden hade vi tid för de boende. Jag gick ofta ut med dem i vackert väder någon timme, stället för att sköta tvätt och annat. Och jag tyckte om att ta mig tid att prata med dem, förstå dem och inte jäkta.
‒Tyvärr var det en chef på ett av boendena som sa; "Istvan, du jobbar så långsamt att de andra hinner med dubbelt så mycket. Du är inte välkommen tillbaka ens i en krissituation." Är det robotar vi har att göra med, eller är det människor? tänkte jag. Hennes ord har förföljt mig sedan dess tyvärr. Men tänker man efter mådde hon nog inte så bra.
Den sista tiden före pensionering för tre år sedan jobbade han som städare på Lagersbergsgården, och tillvaron därefter är fylld av gemenskap – vilket hänger ihop med ett 30-årigt alkoholberoende.
‒Efter att jag blev av med körkortet en tredje gång tog jag beslutet att sluta helt. Jag sa till mig själv att antingen kör du ihjäl dig själv eller någon annan, nu skärper du dig.
Sedan 1985 är Istvan nykter alkoholist, då han gick med i Länkarna. En gemenskap bytte mot en annan när han för tre år sedan gick över till LP-stiftelsens Lyktan; missbrukarvård på kristen grund, som i Eskilstuna drivs av Pingstkyrkan. Och för två år sedan döpte han sig.
‒Som andlig börjar ditt liv på nytt när du döps, så det var vad som hände vid 67 års ålder. Men en gång alkoholist alltid alkoholist, jag har provat att ta ett glas vin just bara för hälsofördelarna men jag måste avstå helt. Och på Lyktan och inom kyrkan blir jag omhändertagen på ett fint sätt och får det stöd och den gemenskap och trygghet jag behöver.
Att hjälpa och stötta andra människor är något Istvan Török själv mår bra av.
‒Har man ingen ömhet inom sig från början går det aldrig att lära sig. Då fortsätter man att vara elak livet ut. Själv har jag nog varit lite för generös ibland, men vi har ju alla våra brister.
Båda föräldrarna gick bort 1985.
‒I sjuttioårsåldern faktiskt, säger han eftertänksamt. Och tyvärr gick min stora kärlek bort i cancer 2010. Vi fick 17 år tillsammans, och jag saknar henne varje dag. Själv fick jag aldrig några barn, livet ville annat. Men hennes fem pojkar träffar jag fortfarande ibland.