– Men så är det förstås inte. Vi är samma människor med samma kraft och behov som tidigare. Det gäller oftast långt upp i åren, när vi blir äldre, äldre som man kallas när man passerar 75 år. Alla behöver heller inte vård, i alla fall inte enbart vård. Vi har många andra behov och är att räkna med. Ålderismen får inte breda ut sig.
Jag har Kerstin Liljeroos, 81, Gunnar Korsfeldt, 84 och Vesla Hult, 74, framför mig. De skräder inte orden. De är uppretade, om än på ett lågmält sätt som kanske är typiskt för deras generations sätt att uppföra sig.
– Lite får vi kanske skylla oss själva. Vi är 30-talister och har varit för snälla och lydiga, har inte tillräckligt starkt fört fram våra åsikter, fortsätter trion. Det kan vara en orsak till att vi blivit en lågprioriterad grupp.
– I Sverige har äldre väldigt låg status, ingen räknar med oss, vi är bortglömda, inte fullständiga människor längre, ja osynliggjorda helt enkelt – inte minst i media. Det finns ett motstånd att visa upp oss som på utsidan inte är så unga och fräscha längre.
Liljeroos, Korsfeldt och Hult har stöd från många olika håll. Bland annat i boken "Ålderism" som gerontoligiprofessorn Lars Andersson skrev redan 2008 och som aktualiserades i samband med valrörelsen i höstas.
Stöd finns också i de senaste mätningarna från World Values Survey ( (WVS, ett globalt forskarnätverk med sekretariat på Institutet för Framtidsstudier) som säger att äldre i Sverige har väldigt låg status jämfört med äldre i många andra länder.
Och sist men inte minst finns stöd i den egna rapporten kring Ålderism som gjorts i Eskilstuna där både kommunpolitiker, gymnasieungdomar och de över 65 tillfrågats om attityder kring åldrandet.
– Tyvärr blir det också så att eftersom man hela tiden matas med detta budskap att inte vara någon att räkna med, så blir man så. Man tvingas in i den rollen helt enkelt, faller undan, låter inte sin röst höras och gör sig osynlig, säger Gunnar Korsfeldt som är mycket intresserad av psykologin kring åldrandet, eftersom han arbetat som just psykolog.
Vesla Hult har också arbetat inom vården, som sjuksköterska och vårdlärare, och har många åsikter om den liksom Kerstin Liljeroos som har varit sjuksköterska, vårdlärare på olika sjukhus och skolor och senast klinikföreståndare i Eskilstuna.
Nu vill de tillsammans kämpa mot ålderismen som de – och övriga deltagare kring enkäten – tycker breder ut sig mer och mer. Även om vi inte vill se den.
När började ert arbetet?
– Vi i KPR, kommunala pensionärsrådet, var på en sommarkonferens 2012 där vi bland annat lyssnade på Lars Andersson, professor i geriatrik – lärandet om det friska åldrandet, berättar Vesla Hult. Och då bestämde vi att fortsätta föra upp problematiken på agendan.
I enkäten har ett antal personer tillhörande tre grupper tagit ställning till 19 ogrundade påståenden om människor som är över 75 år. De som svarat är 40 kommunfullmäktigeledamöter i Eskilstuna och 40 gymnasieungdomar i årskurs tre fördelade på naturvetenskapliga programmet, Rinman i Eskilstuna och omvårdnadsprogrammet, Thomasgymnasiet i Strängnäs. Därutöver har 98 i gruppen 65 år och äldre svarat.
Hur kan man tolka enkäten?
1. Bland annat att gymnasieelever anser att äldregruppen är NEGATIVA till förändringar och att de är BAKÅTSTRÄVANDE i sitt sätt att tänka.
2. Tendenser finns att kommunfullmäktigeledamöter, gymnasieelever och äldregruppen anser att äldre har svårt att ta till sig NY TEKNIK. Men samtidigt att äldre är EMPATISKA när det gäller andra och att PENGAR betyder mycket för äldre.
3. Tendens finns också att gymnasieeleverna och äldregruppen anser att äldre förlorar förmågan att BESTÄMMA och FATTA BESLUT.
4. Tendensen är också att gymnasieungdomar inte tror att pensionärerna kan tillföra KUNSKAP och ERFARENHET inom vård om omsorg eller att den äldre generationen är en TILLGÅNG vid beslutsprocessen.
– Det är väldigt oroande att det är så, fortsätter Vesla Hult. Vi måste få upp ögonen för problemen.
Vad händer nu med resultaten i enkäten?
– Vi har varit till stadshuset och hoppas resultatet kan presenteras för kommunfullmäktige, fortsätter Vesla. Hur som helst hoppas vi underlaget kan användas för diskussioner som kan medvetandegöra inställningen till äldre människor.
Har ni fler exempel på ålderism?
– Cellprov och mammografi till exempel, säger Kerstin Liljeroos. Där upphör kallelserna långt tidigare än man fyllt 75, samtidigt ligger det många i den åldern och däröver med just cancersjukdomar i bröst och livmoder som kanske kunde ha förhindrats om de upptäckts i tid.
– Eller psykisk ohälsa hos äldre som inte är ovanligt. Då är det bara mediciner som gäller. Mediciner som oftast inte är utprovade på äldre och inte fungerar som de ska, utan ger yrsel och andra problem i stället, säger Gunnar Korsfeldt. Äldre anses också i många fall känslomässigt flacka och stela och inte förmögna att ta till sig psykoterapi, men så är det förstås inte.
De avslutar:
– Vi finns!
– Vi har erfarenhet!
– Vi har åsikter!
– Vi kan!
Hör av dig!
Vi fortsätter gärna skriva om åldrandet – den tredje åldern i livet som det ofta kallas – och tar tacksamt emot tips från er läsare. Både positiva och negativa förstås!