– KPR är första instans i stadshuset som lyfter frågan på det här sättet, fortsätter Vedad Begovic.
Han tycker ålderism är viktigt att ha i bakhuvudet i det kommunala arbetet, inom vården, i den privata världen, ja i hela samhället.
– Alla vill leva så länge som möjligt, men få vill bli gamla i dag. Därför ser vi inte så många äldre i det offentliga rummet, för det påminner oss om livets förgänglighet. Ungdomen och skönheten är i stället idealen som målas upp.
Men alla blir vi äldre om vi får leva, även dagens unga?
– Precis. Därför angår frågan oss alla. Och vem av oss vill i framtiden bli diskriminerade på grund av vår ålder?
– Ålderism är förresten inte bara diskriminering när man är pensionär, utan även att man diskrimineras om man till exempel är 40 och söker ett jobb, men arbetsgivaren bara vill ha 25-åringar . . .
Eller att man diskrimineras på grund av ålder när man vill söka en utbildning eller bostad.
Hur borde man utnyttja äldre bättre, ge ett exempel?
– När någon kollega gått i pension, ring och fråga dem om råd när problem uppstår. Men hur många arbetsgivare/anställda gör det? Nej, då ringer man en konsult i stället . . . Eller var noga med att dokumentera och skriv ner det den äldre generationen berättar och behandla med respekt.
Varför har synen på äldre blivit så här?
– Ju mer utvecklat ett land är, ju bättre ställt vi har det ekonomiskt och socialt, desto mindre status innebär det att bli gammal, tror jag. För tidigare i Sverige – när man inte levde så länge – eller i andra länder där man fortfarande inte gör det, var/är det stort att bli gammal. Där sätts man på pedestal i stället som våra tidigare "byäldste" eller "kloka gummor".
Tror du på förändring?
– Ja, men jag tror det är en lång process. Se bara på jämställdhetsarbetet, eller arbetet för att motverka diskriminering på grund av hudfärg eller sexuell läggning, det har tagit tid.
Vedad Begovic tycker också ålderism handlar mycket om fördomar och attityder som behöver förändras.
– Hur många finns det inte som stressade står i kassakön på Hemköp på lunchrasten och irriterar sig för att någon äldre står i kön framför och tänker; "men pensionärer har väl all tid i världen, måste de trängas med oss andra just på lunchen?".
– Men varför utgår vi i från att de är sysslolösa bara för att de är lite äldre? Det behöver de förstås inte alls vara och har väl lika mycket rätt att stå i en kö som alla andra?