Det har också resulterat i ett par böcker som utkommer under året och ett antal utbildningar, bland annat som livs- och mindfulnesscoach och certifierad chakra-dans-instruktör.
Något hon nu hoppas få förmedla till Eskilstunabor med omnejd med liknande intresse/behov.
Anya känns livsbejakande och vill inspirera. Hela hennes uppenbarelse förmedlar detta. Och hon inger ett lugn.
Det märks att hon på senare tid jobbat mycket med sig själv, sitt inre och sitt eget jag.
Säkert ett måste med tanke på uppväxten med alkoholism i familjen och att hon på senare år känt av vad utbrändhet gör med en människa. Hon har erfarit hur det är när hela kroppen och de ursprungliga funktionerna slås ut. Senast den gångna hösten har hon varit sjukskriven från sitt arbete som gymnasielärare i Eskilstuna.
Återhämtningen har hon till stor del gjort med hjälp av naturen, musiken och dansen, örter och en ökad medvetenhet om kost och livets dryck: vatten!
– Jag har varit gymnasielärare i elva år och verkligen älskat mitt arbete bland ungdomarna. Men jag orkar inte längre med den arbetsbelastning det innebär i dag att förutom den pedagogiska och undervisande delen som lärare, även syssla mycket med administration. Jag blir för engagerad i alla delar och får det inte att fungera.
– Jag har provat både kommunala och privata skolor, men kommer fram till samma känsla. Därför har jag bestämt mig för att sadla om så här mitt i livet.
– För jag kan absolut inte se mig som arbetslös. Jag vill vidare.
Anya föddes i Göteborg och växte upp på Hisingen och i Kållered. Senare flyttade hon till Hjo intill Vätterns strand. Föräldrarna skilde sig när Anya var 11 år, hon har två yngre bröder som hon har jättebra kontakt med. Både mamman, pappan och styvpappan var alkoholister.
Vad betydde det för er barn?
– Att vi fick sköta det mesta hemma, väldigt tidigt i livet. Det var liksom vi tre mot världen. Visst är jag starkt präglad av min uppväxt, det vet jag. Men jag har förlåtit och gått vidare. Min mamma dog 2001 i sviter efter alkoholismen och min far bor i Thailand med en ny familj, de har jag inte mycket kontakt med. Hur det än var fanns det kärlek i min familj, mina föräldrar var innerst inne underbara människor, men de förmådde inte leva på annat sätt än de gjorde.
Anya flyttade hemifrån redan som 17-åring och utbildade sig till undersköterska och jobbade som det under många år. Sedan for hon till San Fransisco för att vara au pair och stannade i fem år. Men i 30-årsåldern längtade hon hemåt igen och bestämde sig för att bli lärare. Ämnena hon undervisat i under sina yrkesverksamma år är svenska och religion.
Du har hunnit med mycket?
– Ja, men jag är en sådan person.
Anya beskriver att hon känner sig som en nomad. Hon gillar förnyelse och förflyttar sig gärna till olika platser där hon känner inspiration och mår bra.
– Andra som ser på mig utifrån skulle kanske i stället säga att jag flyr, men det är inte så jag känner.
Intressant syn på saken!
– Jag tror det är viktigt att följa sin intuition. Andra människor mår kanske allra bäst av att vara på samma plats hela livet och då ska man förstås följa den känslan.
Anya träffade sin blivande man Thomas – konstnär – när hon bodde i Borås. Eftersom Thomas är från Eskilstuna hamnade paret här 2009. Tillsammans har de sonen Sid 9 år.
– Jag blev alltså mamma sent i livet.
– Det kändes rätt och bra att det blev just då, även om vi försökt ett bra tag innan. Att få ett barn är för mig att få uppleva den största kärleken i livet.
Hur ser du på livet idag?
– Jag ser ljust på livet i dag. Jag lever i mitt koncept Lightness within – verkar för att leva i ett "flow". Äntligen har jag funnit glädjen och stillheten inombords. Jat talar inte om för andra hur de ska leva. Om jag kan inspierera och hjälpa andra att finna inre ro och glädje är jag bara glad och tacksam.
Du har kommit i balans?
– Jag har ett helt annat självförtroende i dag och jag kan ärligt säga att jag älskar mig själv och min kropp. Den kropp som bär mig i livet. Det har jag aldrig gjort eller kunnat säga tidigare.