När jag tittar in i lägenheten en vecka före bemärkelsedagen ligger Arne på soffan och lurar.
– Oj då, är du redan här, säger han innan han reser sig upp i sittande ställning.
– Det blir mycket vilande här på soffan, jag verkar behöva mer sömn ju äldre jag blir, fortsätter Arne och ber mig sitta tätt intill honom då hörseln hans inte är vad den varit.
Faktum är att vi två träffades för ett reportage så sent som för tre år sedan och redan då bestämde vi att vi skulle ses igen inför sekelfirandet.
– Jag har haft ett väldigt bra liv så chansen att bli riktigt gammal har väl varit rätt goda, säger Arne och berättar att hans far gick bort tidigt.
– Pappa dog i gruvan i Hultebo när jag var fem månader, grymt för mamma förstås, men hon klarade det bra och levde till hon var 94 år, säger Arne.
Anno 1951 var Arne den av totalt 47 sökande som fick tjänsten som stadsskogvaktare i Eskilstuna och han blev kvar på posten tills det var dags att gå i pension.
– Jag trivdes väldigt bra i skogen, intygar Arne som dessutom var en duktig skytt och andre förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund under 20 år.
– Och så sköt jag kajor och duvor i Eskilstuna under 20 år – det blev tiotusentals totalt, tillägger vår jubilar och berättar när en äldre dam blev så rädd av ljudet från en hagelskottsalva att hon gjorde på sig.
Som sagt – minnet är det inget fel på.
Blivande hustrun Gunnel eller "Nunne" som han kallar henne, träffade Arne i Stockholms skärgård på 40-talet.
– En fantastisk kvinna – och vilken mat hon lagade, säger Arne och får något drömskt i blicken när han pratar om livskamraten som han fick drygt 60 fina år tillsammans med innan hon gick bort våren 2012.
Herrskapet Kojefors och deras kamp mot byråkratin blev för övrigt en riksnyhet 2010 då kommunen inte kunde hitta något gemensamt äldreboende åt paret. Aftonbladet skrev om dem, radion tog upp det, 19000 namnunderskrifter samlades in och dåvarande utbildningsministern Jan Björklund var så förbannad att han ville införa en "parbogaranti".
– Jo det blev ordentligt uppmärksammat, men det löste sig till slut, säger Arne som bor kvar på Lagerbergsgården sedan dess.
– Här är toppen med suverän personal och när jag ringer på tjejerna så vet de vad jag vill – innan jag har hunnit säga något.
Nu blir du 100 år – hur känns det?
– Jag har inte känt efter än, men återkom på onsdag så ska du få ett svar.
Det pratas om att vår kung skickar telegram till alla landets 100-åringar och jag frågar Arne om han hört något från Carl Gustaf.
– Nej du, kungen verkar ha glömt bort mig, svarar han och skrattar gott.
Hur firandet blir vet han heller inte mycket om.
– Jag vet att mina barn har pratat med personalen så några planer finns det allt, säger han.
Och jo då, sonen Peter Kojefors avslöjar att de fixat en lokal på Lagersbergsgården där det blir smörgåstårta och kaffe på 100-årsdagen.
Fattas bara annat.