Arsenal och Spotnicks fortfarande favoriter

Katten Morris ligger och myser i hallen när Ken Andersson öppnar, Sotis är ute på vift någonstans.Barnbarnen har nyss varit på besök.– Vi har varit barnvakt, säger han.

Personligt2015-05-06 05:00

När vi börjar prata intressen så här inför 70-årsdagen i dag 6 maj kommer instrumentala gitarrgruppen Spotnicks och premier league-laget Arsenal snart upp, då glimmar Kens ögon till extra.

– Jag och Gunilla brukar åka på Spotnicksfestivalen i Lerum varje år, det är jätteroligt. Jag är med i deras fan club.

Ken har själv lirat gitarr under flera år, i The Kens Five som gruppen kallade sig. De höll ihop i några år och spelade ett par gånger på Nalen i Stockholm.

Sen är Kens dotter Therese och även Gunillas son Johan i musikbranschen, så musikintresset lever vidare i familjen.

– Johan bodde i London i många år, så då åkte vi ofta och hälsade på och passade samtidigt på att kolla fotboll.

Fotboll var också Kens sport nummer ett under ungdomsåren, i Verdandi. Men sen strulade knän och annat. Nu är det Eskilstuna Pistolskytteklubb han är engagerad i.

Ken är född i Eskilstuna och gick i Tunafors skola och Djurgårdsskolan. Han valde sen frisöryrket.

Hur blev det så?

– Morsan kom med förslaget och hade fixat jobb på en frisersalong på Stensborgsgatan, sen gjorde jag mitt gesällprov fyra år senare, 1964.

Frisersalongen i Smedjan och Smidts herrfrisering på Careliigatan har Ken senare jobbat på. Under några år körde han också truck på Alvenius.

Men sedan 1990 är Ken förtidspensionerad.

– Jag var fönsterputsare ett tag och satt och fikade. Plötsligt fick jag väldig värk i ryggen, fattade inte vad det var.

Men första läkaren Ken gick till uttryckte något i stil med: "dj-la simulant, det är inget fel på din rygg"

– Då sökte jag upp Hans Frykstad på Sofiahemmet i Strängnäs i stället, han hade tidigare opererat mina knän och visste att jag inte var en simulant. Jag tror du har fått fibromyalgi sa Frykstad.

Behandling för det?

– Ingen egentligen, för det finns ingen. Värktabletter bara, men det hjälper inte särskilt bra. Jag provade morfinplåster ett tag också, men det gick inte alls. Tuppade av utav dem.

Lika ont fortfarande?

– Ja, jag har ständig värk och så är jag så trött hela tiden, jättetrött. Orkar knappt göra något här hemma. Måste gå och lägga mig ett par gånger om dagen för att orka vara uppe.

Ken har nyligen varit på sjukhuset och tagit prover igen och hoppas att de kan berätta något nytt om hans tillstånd. Samtidigt verkar han luttrad och har funnit sig i sin situation.

Hur ska du fira?

– Inte riktigt bestämt än. Ganska nyligen fyllde Gunilla 60 och gick vi på restaurang, sen fyllde svärmor 80 och då var vi på Pilkrog, så vi får se vad det blir. Det kanske blir en tripp till Köpenhamn.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om