Efter lite lirkande och hjälp av dotter Anette får vi hälsa på hemma hos Helny och väl där möts vi av en trivsam lägenhet fylld av färggranna blommor där orkidéer dominerar och en herrans massa fotografier på de närmaste.
– Blommor är viktigt för mig, men att följa barnbarn och barnbarnsbarn är det bästa jag vet, det är det jag lever för numera, säger Helny och avslöjar att de två senaste tillskotten i barnaskaran är ettåriga tvillingarna Sally och Sixten vars foton givetvis hänger på väggen.
Du verkar vara en synnerligen pigga och alert dam Helny!
– Jag har mina skavanker, men jag kommer upp ur sängen varje morgon och är glad för det.
Vår jubilar växte upp på ett torp i Tveta där det fanns både hästar och grisar.
– Pappa jobbade på storgården och vi hyrde torpet av bonden. Jag var yngst av tre syskon och vi fick tidigt hjälpa till på gården och plocka svamp och bär i skogen framåt höstarna. Sedan åkte vi häst och vagn in till torget i Södertälje och sålde det vi plockat, säger Helny.
– Jag minns fortfarande hur jag tappade alla mina smultron i skogen och min bror sa att jag skulle bli utan pengar. Men mamma gav mig pengar ändå, fortsätter hon och ler åt minnet.
Helny var 15 år när far i huset fick jobb på fabrik i Södertälje och familjen flyttade dit.
– Även jag började jobba då, som paketerare på Astra. Jag packade bomull och gasbindor, säger Helny som senare blanda annat arbetade som hembiträde, i affärer och på bageri.
– På bageri var det kul, det var jag och en annan tjej som jobbade där. Inför helger kunde jag börja tre på natten och jobba fram till sex på kvällen. Det var tufft, men väldigt roligt, konstaterar hon.
En bit från bageriet låg för övrigt järnaffären där en viss Sven arbetade – han och Helny blev ihop 1944.
– Vi var ute och dansade en hel del i folkparkerna, säger Helny.
– Pappa hade järnaffären kvar till långt efter pensionen och var nog närmare 80 år när han slutade, säger Anette som är med under intervjun och bor ett stenkast från sin mamma i Skogsängen.
I dag är Helny änka och för tre år sedan flyttade hon från huset i Södertälje till Eskilstuna.
– Det är lugnt här och jag trivs väldigt bra. Det är skönt att ha Anette och hennes man i närheten, vi träffas i stort sett varje dag.
När vi ber Helny beskriva sig själv blir hon tyst och dottern tar till orda.
– Hon är en snäll och omtänksam matmamma som skickar kort till barnbarn och barnbarnsbarn både på födelsedagar och på namnsdagar, säger Anette.
Korsord är ett av jubilarens största intresse och det blir minst ett om dagen.
– Det är bra för huvudet och man lär sig något nytt varje dag, säger hon.
För ett antal år sedan skrev Helny och Sven var sin berättelse om sina liv som de döpt till "Sagan om" och såväl barn som barnbarn har fått var sitt exemplar av skrivelsen.
– Det var verkligen uppskattat och det är jättekul att ha. Jag går då och då in och läser häftet, säger Anette.
Egentligen ville Helny bjuda hem hela gänget till sig på födelsedagsfest, men döttrarna satte stopp på de planerna så nu blir det middag på Sundbyholms slott i stället.
– Mamma lagar världens bästa mat, men vi tyckte hon skulle slippa stå i köket på sin 90-årsdag, säger Anette.
Till sist Helny – siktar du mot 100 år när 90-årsdagen väl är överstökad?
– Absolut, nu är det 100 som gäller – det har jag sagt till min doktor också.
Suveränt skön inställning.