Ja detta faktum tär på Katarina, det märks när vi ses och funderingar kring jobb upptar en stor del av hennes vakna tid. Och hon ligger inte på latsidan, utan söker och söker och träffar regelbundet sin handläggar på Arbetsförmedlingen. Hon är utbildad CNC-operatör och VILL verkligen ha ett jobb igen. Hon känner att hon hör hemma inom industrin. Det har gått så långt så hon till och med drömmer industridrömmar . . .
— Ja, det låter sjukt att jag drömmer om hur jag står där vid en maskin, men jag är så intresserad och vill verkligen ha ett nytt jobb. Förhoppningsvis är jag åter på väg att få en lärlingsplats som CNC-operatör på ett företag i Kvicksund. Men en fast anställning vore den bästa 40-årspresenten.
Industrin har genomgått flera lågkonjunkturer på senare tid och i dessa har en nyutbildad Katarina hamnat. Senaste jobbet var som CNC-operatör på Volvo, men det tog slut i mars 2012 i samband med en stor uppsägning.
— Där trivdes jag väldigt bra och är ledsen att jag var en av dem som fick gå.
Innan och efter sin utbildning till CNC-operatör på Kunskapskompaniet som var klar i maj 2010 har Katarina också haft praktik och tillfälliga anställningar på A-betong i Kvicksund, Strängbetong i Kungsör och på I.A.C i Eskilstuna.
— Ja, jag är född och uppvuxen här. Gick i Årybskolan hela grundskolan, eftersom jag bodde där då.
Efter Årbyskolan, gymnasiets sociala servicelinje på S:t Eskil och en 40 veckor lång utbildning till undersköterska trodde dock Katarina att hon ville jobba med människor, att hon skulle jobba inom vården. Hon provade också på det ett tag, men upptäckte att det inte var rätt plats för henne och så kom betongen in i bilden.
Industrin är din grej alltså?
— Ja, absolut. Visst är det tungt och smutsigt och inte så många tjejer, men det passar mig.
Hur känns det att fylla 40?
— Bra. Vissa tycker att man är "tant" och har blivit gammal. Men jag tänker inte så, utan det känns positivt, man är mer mogen och vuxen och jag får faktiskt fortfarande visa leg. i bland. Det är ju smickrande.