Vi träffas hemma hos Thomas i den jättelika och charmigt 1800-talskåken på Ånsöga gård som familjen hyr av bonden sedan ett drygt år tillbaka.
– Jag kollade på ett annat hus här i krokarna när jag fick syn på det här och jag bara älskar det, säger Thomas under rundvandringen bland hans skrymslen med gitarrer, mängder av skivor och böcker samt såväl påbörjade som färdiga tavlor.
Vår jubilar flyttade från Skultuna till Skiftinge som fyraåring sedan farsan hans fått jobb här i staden.
– Under ungdomsåren testade jag på de flesta sporter, men mest tid tillbringade jag på biblioteket, det var min oas under ungdomsåren. Jag lyssnade på punk och läste allt från ungdomsböcker till filosofi, biblioteket blev nog lite av min räddning. Också minns jag hur jag satt på skoltoaletten och skrev punktexter, säger Thomas och garvar.
Hur var du i skolan?
– Jag hade lätt för mig, men tappade intresset rätt snart.
Det blev dubbla gymnasieutbildningar för unge herr Wahlström – först till elektriker och därefter till gymnasieingenjör.
– Jag började på Volvo BM 1984 och arbetade som svarvare, fräsare och maskinreparatör fram till 1993 – då fick det vara nog, konstaterar han.
Det blev en riktig rivstart på konstkarriären för Thomas som debuterade som såväl författare som konstnär 1993.
– Sen gick det fort och jag stod mycket på scen och läste dikter, både med ett band i ryggen och själv, säger Thomas som fortfarande uppträder när tillfälle ges och beskriver dessa scenframträdanden som "skitkul".
– Redan 1986 fick jag min första dikt publicerad i någon tidning och det var en riktig skön kick, erkänner han.
I dag är Thomas en etablerad konstnär med drygt 100 utställningar i åtta länder i Europa och USA. Dessutom har han åtta diktsamlingar, en kortroman och mycket annat på sitt samvete.
Och mer är på gång just nu.
– Jag håller på att skriva färdigt min svenska punkcitatbok, min nionde diktsamling kommer till våren och jag har utställningar på gång i Borås nu i november och i Tallin i april.
Som 24-åring började Thomas spela rugby med Eskilstuna Rugby Club och laget gick upp i Allsvenskan under hans första säsong.
– Jag spelade rugby i tio säsonger var av två i högsta serien, med ERC och med Norrköpings RK Trojan. Dessutom lirade jag en halv säsong i Borås, säger Thomas som beskriver rugbyåren som "bland de roligaste han haft i livet".
Hur var du på rugbyplan?
– Jag var bra på att tackla och att göra försök – och sporten passade mitt psyke.
På tal om Borås så hamnade vår jubilar där av en slump 1999.
– Jag var less på kulturklimatet i Eskilstuna och efter ett besök i Borås blev jag kvar. Det blev tio år där och det är nog mina konstnärligt hittills bästa. Dessutom blev jag Elfsborgs-supporter på kuppen, träffade min blivande fru Anja och fick se min son födas där.
Hur skulle du beskriva Anja och dig som par?
– Vi kompletterar varandra bra – vi är olika på flera sätt, men lika på ännu fler.
Och sonen Sid – är han en idrotts- eller konstnärstyp?
– Mer konstnär skulle jag säga, men just nu sitter han mest vid datorn eller vid sin X-box och spelar.
Du lär ha ett litet bokförlag också – stämmer det?
– Ja, jag ger ut dikter, essäer och noveller i litet format på Piudix Books, hittills har det blivit 17 titlar. Jag har bland annat gett ut den amerikanska beatpoeten Kenneth Rexroth översatt till svenska och även den tyska exilpoeten Ulrich Schacht.
Vi kommer in på den annalkande födelsedagen – som Thomas knappt tänkt på.
– Jag är inte alls där mentalt, den där unga punkaren finns kvar i mig – det är bara personnumret som är 50.
Blir det något firande?
– Det är inget större på gång – vad jag vet. Det blir middag på lokal med polare i Borås helgen före jag fyller och något liknande i Eskilstuna helgen efter skulle jag tro...
Vi lyfter på kepsen och gratulerar en riktigt skön lirare.