Som dotter till Anna-Greta Leijon, före detta Socialdemokratisk minister, har Britta Lejon i princip fötts in i politiken. Själv säger hon att det inte bara handlat om mamma. I början var farfar Svante Leion den stora förebilden. (Ja, de stavar sina efternamn på olika sätt.)
– Han och hans bröder fick ta mycket skit för att de var fackligt aktiva. Den historien har ständigt funnits med mig.
Sedan två år tillbaka har hon ett heltidsuppdrag som ordförande för Fackförbundet ST. Konkret handlar det om att företräda de 90 000 medlemmarna i olika frågor. De huvudsakliga motparterna är statliga Arbetsgivarverket och, på den privata sidan, Almega.
Fortfarande är ST störst på den statliga arbetsmarknaden, ändå är det långt ifrån glansdagarna i början av 1990-talet då medlemsantalet låg på 125 000.
– Men nu växer vi igen, och det är jättekul, säger Britta Lejon och förklarar att en viktig anledning är den politiska medvetenheten i samhället som hon tycker har ökat.
– Det räcker inte med skickliga förhandlare i Stockholm. Allt handlar om det lokala engagemanget på arbetsplatsen.
Genom åren har hon själv skaffat sig mängder av erfarenheter både inom föreningsliv och politik. Mellan 1998 och 2002 var hon minister i Göran Perssons regering. Därefter följde fyra år som riksdagsledamot. Hon har varit ordförande i Biblioteksföreningen och för de svenska folkhögskolornas samarbete i internationella frågor, Folac. Bland annat.
Du har haft många olika uppdrag. Vilken är den röda tråden?
– Svårt att säga, men jag tycker att det har handlat om hur vi människor ska ha det tillsammans, ett slags offentligt samtal. Vi lever på en och samma planet och måste inse att vi är beroende av hur vi samspelar med varandra.
– Med det menar jag inte att politiken och staten ska lösa allt. Inte alls. De viktigaste frågorna i livet måste man ta hand om själv. Men vi är beroende av att vår gemensamma arena fungerar.
Arbetet har gett resultat. Extra stolt är hon över öppenhetslagstiftningen inom EU som tillkom under hennes tid som demokratiminister. På stolthetslistan finns även synliggörandet av löneskillnaderna mellan män och kvinnor i Europas statliga verksamheter. En fråga som Britta Lejon jobbat med sedan 2011 via den europeiska fackliga organisationen National European Administration, NEA.
– I början var arbetsgivarna helt oförstående. Men i förra veckan fick vi en överenskommelse om att det varje år ska tas fram statistik över löneläget mellan män och kvinnor. Det är väldigt viktigt och jag är jättestolt över det.
Lena Wreede/TT