För Curt-Göran Andersson som fyller 70 år på tisdag 14 juli har mycket att vara glad, stolt och tacksam för. Sin musikkarriär om inte annat som han levt på under 25 år av sitt yrkesverksamma liv och som även ledde till en guldskiva.
– Guldskivan "Egna go-bitar" som sålde över 100 000 ex och som hänger på väggen här hemma, är jag mycket stolt över, säger han. Flygmaskinen som vi står framför på omslaget är taget ute vid Kjula flygfält.
För drömmen innan musiken tog över var att bli trafikpilot, så Curt-Göran har också flygcertifikat (taget 1966-67).
– Jag flög ofta orkestern till de avlägsna spelplatserna. Och jag tycker fortfarande att flyga själv är helt underbart, gör det då och då från Kjula där jag lånar plan. För att slippa bilköer, komma snabbare fram, är flyget verkligen att föredra.
Curt-Göran Andersson är född och uppvuxen i Hällby i Eskilstuna, hade en far som spelade trummor och en mor som sjöng och spelade gitarr, så musiken finns i ådrorna.
– Jag spelade gitarr från 14-årsålder med olika jazzorkestrar. Det var i början av 1960-talet. Dåvarande Folkets Hus- och Parken chefen Ove Kjäll frågade om jag kunde starta en orkester, för att spela när nybyggda Folkets hus i Eskilstuna skulle ha premiär på söndagarna med "Tonårsdanserna."
– Jag undrade vad orkestern skulle heta. Ove Kjäll svarade direkt; Den ska förstås heta Curt-Görans.
Det var början på Curt-Görans 25 år långa karriär (1963-1988) med spelningar i hela Sverige och även turnéer i Norge, Finland och Österrike. I perioder var de bokade två år i förväg.
Curt-Görans var ett välkänt Eskilstunaband under dansbandens glansdagar, då många fler Eskilstunaband som Gideons, Monotones och Eldorados hade framgångar.
– Egentligen spelade vi inte riktig dansbandsmusik, utan mer mjukare pop skulle jag säga och vi skrev mycket av vårt material själva. Förebilderna var Elvis, The Shadows och Cliff Richards.
Några av Curt-Görans mest kända låtar är; "Du gav bara löften", "Min sommardröm" och "Dansa, dansa, dansa."
En häftig tid?
– Ja, det var jätteroligt. Men samtidigt en jobbig tid, med många och långa resor. Repetitioner, grammofoninspelningar – det blev fem LP-album och cirka 30 singelskivor – varav flera låtar hamnade på Svensktoppen, tog också mycket tid.
Det gick att leva på musiken?
– Ja, absolut. Som band på den tiden fick man ordentligt betalt. Men senare utbildade jag mig också till musiklärare/gitarrpedagog i Kalmar och arbetade en del som det, halvtid i Katrineholm bland annat.
Curt-Göran var även tekniker och programledare på Radio Sörmland ett tag. Och fastighetsägare med allt vad det innebär.
Spelar du något i dag?
– Ibland tar jag fram gitarren på kvällarna och spelar innan vi ska gå och lägga oss, men jag spelar inte offentligt längre.
Idrott har också alltid legat Curt-Göran varmt om hjärtat. I ungdomsåren var det fotboll, skidor och hastighetsåkning på skridskor som gällde. De två sistnämnda grenarna som bland annat DM-mästare.
– Som 15-åring spelade jag fotboll i Hällbys A-lag. Vid 20-25-årsåldern blev det lite motionsfotboll i IFK Eskilstunas reservlag.
Framgångar och lycka har varit en stor del av Curt-Görans liv, men katastrofer händer också. Curt-Göran förlorade under ett halvår 1989-1990 först sin fru i cancer och därefter sin ende son som skulle fylla 21 i en tragisk olycka.
– Det var en väldigt tung tid i livet, säger Curt-Göran och den ständigt närvarande glada uppsynen blir allvarlig.
Sedan fem år tillbaka är Curt-Göran sambo med Anna-Lill Pops – som också förlorat sin man Addo, gymnastikdirektör i Eskilstuna.
– Genom Anna-Lill har jag fått del av hennes barn och barnbarn. Hon är mamma till Marcus och André Pops.
Det är också André (känd tv-profil) som fixar det hemliga 70-årsfirandet som sträcker sig över tre dagar och är någon form av resa.
– Mer än så vet vi inte, vi får olika "på-spåret"-ledtrådar av André och försöker lägga pussel. Han är så påhittig. Det ska bli jättespännande!
Något firande hemma blir det alltså inte.
– Marcus och Maria har två barn och André och Malin har fyra barn, så våra sex barnbarn ger oss enorm glädje. Att bland annat se dem spela fotboll gör att man blir som ung på nytt.
Curt-Göran är också medlem i Bifrostlogen sedan 1988, en loge som bedriver hjälpverksamhet, står för en sund livsstil och delar ut stipendier till studerande ungdomar med handikapp. Logen är representerad i de flesta större svenska städer.
– Ett fint minne från en Bifrosthögtid var när den firades i Stockholms stadshus och medlemmar från hela Sveriges samlades. Det var som en Nobelfest.
Hur ofta ses ni nu?
– Vi träffas minst en gång i månaden under trevliga former. Vid dessa träffar är vi cirka 50-60 personer. Logen har under åren givit mig många fina och goda vänner för livet.
Curt-Göran är absolut inte sysslolös hemmavid heller.
För på tomten och med huset i Mora finns det ständigt projekt på gång. Vid den egna båtbryggan ligger en båt och en husbil finns också på parkeringen.
Så livet tycks ändå rätt behagligt för denne lågmälde, blivande 70-åring.
Beskriv dig själv med några ord?
– Försöker vara positiv, snäll, lyssnande och vill lita på andra människor.