Peter föddes med Downs syndrom 1954, han var yngst av fem syskon och barnläkaren ansåg att efterblivna barn borde lämnas bort och glömmas.
Något Peters föräldrar motsatte sig – med bestämdhet.
I sommar fyller Peter 60 år och i dagarna släpptes boken om hans liv.
– Peter är en sällskapsmänniska av rang, en stor personlighet och envis som synden, men både insiktsfull och rolig, säger Cristina när vi talas vid på telefon några dagar före hennes besök i Eskilstuna.
– Det har varit en lång resa från 50-talets syn på utvecklingsstörda till nu. I dag är Peter en stolt person som röstar i alla val och gärna tar flyget eller bussen för att hälsa på mig i Kalmar, fortsätter storasyster.
Hon var fem år när Peter föddes och har följt honom de här snart 60 åren.
– Peter har varit med om mycket – han förvägrades att rösta, han har genomgått föräldrarnas och syskons sjukdom och död, flytten hemifrån Alberga till gruppbostaden i stan och en svår hjärtoperation så sent som i fjol – berättar Cristina som fått idel positiva omdömen för sin bok.
– Det är mycket humor, skratt och värme – och en del tårar, sammanfattar hon.
När vi hälsar på hemma hos Peter på onsdagseftermiddagen är det fullt hus – där finns bland andra Peters syster och bror med respektive, representanter från FUB och personal från gruppboendet.
– Jag är glad att jag lyckades få ihop boken, men just nu är jag kanske mest förvånad. Stoltheten kommer kanske så småningom, säger Cristina.
Hur länge arbetade du med boken?
– I ett och ett halvt år. Jag har tänkt på den i många år och när jag gick i pension vid 62 års ålder fick jag chansen att genomföra projektet.
Hur har skrivresan varit?
– Skitjobbig – men samtidigt kul. Minnena har bara forsat fram och jag har haft svårt att lämna skrivandet.
Cristina berättar att de andra syskonen hamnade i bakgrunden när deras lillebror föddes och under många år fick de sköta sig närmast själva.
– Jag är tveksam till om mamma ens visste vilken årskurs i skolan jag gick och pappa hade fullt upp med sitt arbete som polis och starka engagemang i bland annat politiken, säger Cristina.
– Men det är aldrig för sent att ha en lycklig barndom – nu har vi så mycket kul tillsammans, fortsätter hon och kramar om sin lillebror.
När syskonen står där och kramar varandra under fotograferingen frågar jag Peter vad han tycker om syrrans bok.
– Det var en jävla bra bok – och syrran är söt, säger han och bjuder på ett jätteskratt innan han och övriga gäster hugger in på smörgåstårtan och bubbeldrickan.
Tro mig, trivsamt är bara förnamnet.
FOTNOT: Den som är intresserad av boken "Min bror har Downs syndrom" kan gå in på www.jegkonsult.se – där finns bilder och all annan information. Det går även bra att beställa den i bokhandeln.