Det där mejlet kom från Eva Mårtensson-Olsson och hon skrev också att Anna-Britta levt och lever ett mycket innehållsrikt liv och fortfarande har ett utseende som en nyponros.
Och det stämmer verkligen – när 90-årsjubilaren öppnar dörren är min första tanke att hennes dotter är på besök.
– Förutom lite reumatisk värk är det bara bra, men jag fick en stroke i fjol och kan vara lite darrig ibland, säger Anna-Britt när jag påtalar hennes fräschör.
– Det här hade jag absolut inte väntat mig, vilket ståhej, men det var en rolig överraskning, fortsätter jubilaren när vi lämnar över tårtan.
Nämnda Eva har Anna-Britta lärt känna genom mångåriga väninnan Gunnel Ålemyr och nu är de ett gäng som brukar träffas med jämna mellanrum för att äta hemma hos varandra eller på restaurang.
– Vi har det trevligt tillsammans, intygar Britta som sjöng i kör fram till för några år sedan, tar en daglig promenad samt gillar att läsa, lösa korsord och fotografera.
Hon föddes i Stockholm, växte upp i Kvarsebo och har bott i Nyköping, Linköping och Falun innan arbetet förde henne till Eskilstuna 1970.
– Jag var småskollärare i 22 år innan jag gick kurser och blev talpedagog. När jag sökte jobb i Eskilstuna var det Arne Hellberg som svarade i telefonen och några år senare blev han min man, berättar Anna-Britta om Arne som var rektor för specialundervisningen i Eskilstuna och även mångårig musikrecensent på Eskilstuna-Kuriren innan han gick bort 1998.
Födelsedagen infaller i morgon söndag och firas med mottagning där hemma för vänner och bekanta.
– Jag kan inte fatta att jag blivit så gammal – 90 låter ju hemskt mycket, säger Anna-Britta och skrattar.